Det kröp upp en spindel på mitt ben. Ovanligt sansat plockade jag upp den med fingret. Snabbt blåser jag iväg den då fobin greppar tag. Blåser lite för hårt. Dumt gjort. Nu har den gömt sig.
Jag ställde en stor glasskål på mitt bord. La i ett gäng plastblommor för att tvinga på lite sommarkänsla. Alla blommor sjönk till botten. På morgonen hade de flutit upp till ytan igen. Men alla ligger på mage och stirrar ner mot botten. De kanske vänder på sig när solen kommer tillbaka.
Spindeln, jag inbillar mig att det kryper överallt på kroppen.
David Gray lyssnar jag på. Och jag hamnar nästan alltid på typ kanal 12 på teve. Cartoon Network. Inget annat intresserar mig mer just nu än lite barnslig tillfällig flykt. Kanske jag ska läsa igenom HP böckerna igen. Det var skönt för huvudet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar