tisdag, juli 29
Guaranteed
Ju mer jag sitter här i Rälta och kollar på Sex and the city och äter Finn Crisp med ost och gurka så får det mig att ännu mer vilja åka här ifrån. Starta ett liv. Börja leva. Jag citerade en tanke förut för länge sen att hela livet väntar man på att man ska ta studenten för att börja leva, men man lever ju under tiden. Det är så svårt att leva som man lär, men det kanske är dags att börja? Livet är faktiskt kortare än vad man tror och en dag kan det vara över. På alla håll och kanter. Man måste börja leva och inte ta så lätt på allt som händer runt omkring. Känns som en enorm dubbelmoral genom att sitta här och skriva något sådant när jag är en hejjare på att ta lätt på saker och förstora upp myggbett. Men man lär väll slå klackarna i taket snart och som min syster säger "Man kanske ska sträcka på sig sa han som precis blivit hängd".
torsdag, juli 24
Torsdag
"An eye for eye only ends up making the whole world blind"
Jag har en vän som heter Linnea som alltid sysslar med dessa söta små funktioner och spel på internet. Hon och hennes pojkvän skulle nog också kunna fungera som världens bästa supporters vad gäller alla slags tv spel/spel för den delen, de har allt och kan allt. När jag som vanligt kikade igenom hennes uppdates på hennes bilddagbok där man ibland kan snappa upp ett och annat filmtips så snubblade jag över en länk som jag fann ganska underhållande.
För er som har kass musiksmak. Lyssna in er här! tr3tton.muxtape.com
Ni kommer bli som på nytt födda. Som en kristen skulle kalla det - Frälst. Som Wainwright skulle sjunga - Hallelujah!
För övrigt så kan ni ju likaså slänga en sväng på Linneas muxtape- ontheshortbus.muxtape.com
Jag kan inte komma på en sak som skulle vara pinsamare och värre än att traska in i sovrummet mitt under djungelakten utövad av ens föräldrar. Mina föräldrar har förövrigt varit skilda i kanske 5-6 år men min kära moder har gift om sig och pappa som beter sig som Harry Sanborn (Jack Nicholson) i Something's gotta give har ju bjudit på en hel del annat. Jag har aldrig traskat in under akten men jag har varit kung på att ringa på helt fel (Rätt!!) tillfälle och störa, avbryta, förlänga - you name it, det hela. Ja, jag vet, de är vuxna och klart som fan alla knullar. Men ämnet är och kommer alltid att förbli känsligt. Min mamma är ju faktiskt oskuld.
M.K. Gandhi
Jag har en vän som heter Linnea som alltid sysslar med dessa söta små funktioner och spel på internet. Hon och hennes pojkvän skulle nog också kunna fungera som världens bästa supporters vad gäller alla slags tv spel/spel för den delen, de har allt och kan allt. När jag som vanligt kikade igenom hennes uppdates på hennes bilddagbok där man ibland kan snappa upp ett och annat filmtips så snubblade jag över en länk som jag fann ganska underhållande.
För er som har kass musiksmak. Lyssna in er här! tr3tton.muxtape.com
Ni kommer bli som på nytt födda. Som en kristen skulle kalla det - Frälst. Som Wainwright skulle sjunga - Hallelujah!
För övrigt så kan ni ju likaså slänga en sväng på Linneas muxtape- ontheshortbus.muxtape.com
Jag kan inte komma på en sak som skulle vara pinsamare och värre än att traska in i sovrummet mitt under djungelakten utövad av ens föräldrar. Mina föräldrar har förövrigt varit skilda i kanske 5-6 år men min kära moder har gift om sig och pappa som beter sig som Harry Sanborn (Jack Nicholson) i Something's gotta give har ju bjudit på en hel del annat. Jag har aldrig traskat in under akten men jag har varit kung på att ringa på helt fel (Rätt!!) tillfälle och störa, avbryta, förlänga - you name it, det hela. Ja, jag vet, de är vuxna och klart som fan alla knullar. Men ämnet är och kommer alltid att förbli känsligt. Min mamma är ju faktiskt oskuld.
onsdag, juli 23
Moonshiner
"We choose our joys and sorrows long before we experience them"
Kahlil Gibran
Jag känner mig som ett kadaver på hjul. Efter varje hockeyträning som pågår i 1,5-2 timmar så måste jag ta mig på inlines 16,4 km till Rälta för att någon valde att placera den där satanist byn mitt i ingenstans (bra träning dock!). Men under min trip så blir jag svärmad likt en död oxe på savannen utav tusentals flugor. Jag försöker irriterat vifta bort dem och samtidigt så lyckas alltid en bil köra förbi och får lov att tvärsvänga in på fel sida av vägen för att inte få en stav i rutan. Hur som helst så packade min mor och hennes gubbe ned trangliaköket, kaffe, sovsäckar, tält etc på motorcykeln och börna iväg på en romantisk tältningskväll. Återkommer imorgon. Det återlämnar huset till mig och Joanna som för tillfället kollar på girlisious och trots att jag googlade och wikipedia Robin Antin som är programledare så vill jag fortfarande inte tro att kvinnan är en kvinna. Det är en man! Punkt slut.
"There is no pain so great as the memory of joy in present grief"
Aeschylus
Kahlil Gibran
Jag känner mig som ett kadaver på hjul. Efter varje hockeyträning som pågår i 1,5-2 timmar så måste jag ta mig på inlines 16,4 km till Rälta för att någon valde att placera den där satanist byn mitt i ingenstans (bra träning dock!). Men under min trip så blir jag svärmad likt en död oxe på savannen utav tusentals flugor. Jag försöker irriterat vifta bort dem och samtidigt så lyckas alltid en bil köra förbi och får lov att tvärsvänga in på fel sida av vägen för att inte få en stav i rutan. Hur som helst så packade min mor och hennes gubbe ned trangliaköket, kaffe, sovsäckar, tält etc på motorcykeln och börna iväg på en romantisk tältningskväll. Återkommer imorgon. Det återlämnar huset till mig och Joanna som för tillfället kollar på girlisious och trots att jag googlade och wikipedia Robin Antin som är programledare så vill jag fortfarande inte tro att kvinnan är en kvinna. Det är en man! Punkt slut.
"There is no pain so great as the memory of joy in present grief"
Aeschylus
tisdag, juli 22
Over 'fore it started
Jag är nog i top klass på pms. Skulle kunna döda någon. Det beror nog inte helt och hållet på pms. Jag blir bara irriterad på allt och alla när jag inte trivs. Bandy idag på träningen. Ninen släpper alltid av mig vid Åkersbodarna sen åker jag inlines hem där ifrån. Ninen är på Roadtrip nu. Så jag tänkte åka inlines ifrån Leksand. Önska mig lycka till.
måndag, juli 21
Better not look down
"För mig är Gud inget annat än ett uttryck för och produkt av människans svagheter"
- Albert Einstein
Tankar, namn, minnen, det är många saker man önskar att man helt enkelt kunde radera ur sin existens. Saker man tror att man klarat av så bra. Men det där skenet lyckas alltid bedra. Man är så jävla grundlurad.
Parasit. Du äter upp mig inifrån. En klåda vid myggbettet som återkommer varje gång man rör vid det. Jag är stabil. Jag måste bara komma hem till mitt hem, till mitt liv, till min nya start. Jag behöver det.
- Albert Einstein
Tankar, namn, minnen, det är många saker man önskar att man helt enkelt kunde radera ur sin existens. Saker man tror att man klarat av så bra. Men det där skenet lyckas alltid bedra. Man är så jävla grundlurad.
Parasit. Du äter upp mig inifrån. En klåda vid myggbettet som återkommer varje gång man rör vid det. Jag är stabil. Jag måste bara komma hem till mitt hem, till mitt liv, till min nya start. Jag behöver det.
söndag, juli 20
Naked as we came
"How on earth can we live together"
Unknown
Eyes wide open. Wide open. Jag är så nervös för det besked som väntas komma inom ca 2 veckor. 2 veckor - 14 dagar - 336 timmar - 20 160 minuter utav outhärdlig nervositet. Trots att jag är mer nervös än någonsin, eller kanske inte, så låter jag bli mina naglar. Har inte sett dem så här långa på väldigt länge. Något att vara stolt över kanske, eller kanske inte när jag kikar närmare på de blödande nagelbanden. Fan. Jag var till läkaren för några veckor sedan. Bad om en remiss till en operation. En operation som kommer ta bort min skelning. Jag skelar ganska väl när jag är full, när jag är trött eller liknande tillstånd. Men igår så kom en vän till min bror fram till mig och sade "Linn, jag måste prata med dig om en viktig sak, som kommer bli ett stort misstag i ditt liv, du kan inte operera bortdin skelning, det är du, det är en del utav din personlighet, det är Linn". Och det var inte första gången jag hörde det. En utav mina nära vänner sade likadant. Så då var frågan, ska jag eller ska jag inte operera mig. Jag vill göra det för att jag känner att jag alltid, hela mitt glasögonfria liv, har gått och gömt mig bakom min lugg som jag alltid har bevarat alldeles för lång bara för att kunna gömma mig. Den som finner ett kort där jag ser rakt in i kameran borde få medalj, för det finns inget. Jag har med all min makt försökt att dölja min skelning då jag till stor del skäms över den. Men vad gör man när det kommer människor till mig och säger så. Fruktansvärt sött tycker jag. Men mamma sade sen att jag borde göra som jag känner, jag kommer ju antagligen inte förändras som person. Men det är ju alltid småsaker som sätter sin personliga prägel på personer. Som den där tjejen i Top Model som ville spara sin enorma glugg mellan tänderna för att det var Hon. Jag är förvirrad. Och måste nog tänka en hel del.
Min bror var här i helgen för att delta i det årliga Ullvi cup. Fan. Vilket enormt underbart gäng. Alla är så sjukt skönt skruvade i huvudet. För er som har min Facebook, kika på bilderna där, och för er som inte har min Facebook - Skaffa den. Det är värt det ;)
Take care
Unknown
Eyes wide open. Wide open. Jag är så nervös för det besked som väntas komma inom ca 2 veckor. 2 veckor - 14 dagar - 336 timmar - 20 160 minuter utav outhärdlig nervositet. Trots att jag är mer nervös än någonsin, eller kanske inte, så låter jag bli mina naglar. Har inte sett dem så här långa på väldigt länge. Något att vara stolt över kanske, eller kanske inte när jag kikar närmare på de blödande nagelbanden. Fan. Jag var till läkaren för några veckor sedan. Bad om en remiss till en operation. En operation som kommer ta bort min skelning. Jag skelar ganska väl när jag är full, när jag är trött eller liknande tillstånd. Men igår så kom en vän till min bror fram till mig och sade "Linn, jag måste prata med dig om en viktig sak, som kommer bli ett stort misstag i ditt liv, du kan inte operera bortdin skelning, det är du, det är en del utav din personlighet, det är Linn". Och det var inte första gången jag hörde det. En utav mina nära vänner sade likadant. Så då var frågan, ska jag eller ska jag inte operera mig. Jag vill göra det för att jag känner att jag alltid, hela mitt glasögonfria liv, har gått och gömt mig bakom min lugg som jag alltid har bevarat alldeles för lång bara för att kunna gömma mig. Den som finner ett kort där jag ser rakt in i kameran borde få medalj, för det finns inget. Jag har med all min makt försökt att dölja min skelning då jag till stor del skäms över den. Men vad gör man när det kommer människor till mig och säger så. Fruktansvärt sött tycker jag. Men mamma sade sen att jag borde göra som jag känner, jag kommer ju antagligen inte förändras som person. Men det är ju alltid småsaker som sätter sin personliga prägel på personer. Som den där tjejen i Top Model som ville spara sin enorma glugg mellan tänderna för att det var Hon. Jag är förvirrad. Och måste nog tänka en hel del.
Min bror var här i helgen för att delta i det årliga Ullvi cup. Fan. Vilket enormt underbart gäng. Alla är så sjukt skönt skruvade i huvudet. För er som har min Facebook, kika på bilderna där, och för er som inte har min Facebook - Skaffa den. Det är värt det ;)
Take care
fredag, juli 18
When did your heart go missing
"I hope people realise that there is a brain underneath the hair and a heart underneath the boobs"
Dolly Parton
Jag känner mig gammal. Inte för att jag får regelbundna klimakteriesvettningar eller att min tip top ålder är 25 ute på krogen utan för att om jag hade en pojkvän som skulle vilja köpa en soffa med mig så skulle jag känna det som början på ett fantastiskt liv tillsammans. En soffa. En mjuk och skön IKEA soffa i bäscht. Soffan, människans bästa vän och trognaste kompanjon. Man kinesar i den, man har sex i den, man äter i den, man spiller vin i den, man köper nya kuddar till den. Den följer med en från hem till hem och är alltid lika trogen och inbjudande. Det är snudd på känslan om killen skulle fråga om vi skulle köpa ett hus ihop. Och om man skulle stöta på den hemska tanken att separera så kommer man stå där i vardagsrummet och bråka om vem som ska få ta soffan. Barnet man fött upp tillsammans. Soffan som har fungerat som ett biktbås under alla år, månader, dagar, minuter och sekunder. Alla de tårar som har blekt det ekologiska bomullstyget. Soffan. Ett stort steg frammåt, eller i vissa fall bakåt.
Dolly Parton
Jag känner mig gammal. Inte för att jag får regelbundna klimakteriesvettningar eller att min tip top ålder är 25 ute på krogen utan för att om jag hade en pojkvän som skulle vilja köpa en soffa med mig så skulle jag känna det som början på ett fantastiskt liv tillsammans. En soffa. En mjuk och skön IKEA soffa i bäscht. Soffan, människans bästa vän och trognaste kompanjon. Man kinesar i den, man har sex i den, man äter i den, man spiller vin i den, man köper nya kuddar till den. Den följer med en från hem till hem och är alltid lika trogen och inbjudande. Det är snudd på känslan om killen skulle fråga om vi skulle köpa ett hus ihop. Och om man skulle stöta på den hemska tanken att separera så kommer man stå där i vardagsrummet och bråka om vem som ska få ta soffan. Barnet man fött upp tillsammans. Soffan som har fungerat som ett biktbås under alla år, månader, dagar, minuter och sekunder. Alla de tårar som har blekt det ekologiska bomullstyget. Soffan. Ett stort steg frammåt, eller i vissa fall bakåt.
söndag, juli 13
torsdag, juli 10
Grannar
Ett ord säger mer än tusen bilder, men 1 bild säger mer än tusen ord.
Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.
Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.
Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.
Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.
söndag, juli 6
!?
Okej, idag fick jag det skriftligt poängterat att det är enbart jag och jag ensam som bär ansvaret för kontakten mellan mig och mina vänner. Om inte jag hör av mig så bryr jag mig inte om dem och vill inte längre ha dem som vänner. Skönt. Skönt att höra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)