Grannar

Ett ord säger mer än tusen bilder, men 1 bild säger mer än tusen ord.

Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.

Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.