Den perfekta styckmördaren och jag är offret

Jag måste ta ett seriöst tag i min sociala del. När man tror att styckmördaren på tåget sätter sig bredvid mig för att jag är hans nästa utvalda offer och inte en tung göteborgare med grova tvångstankar som gör att han måste sätta sig bredvid alla på tåget och rabbla upp 20 meningar med många "s". Eller när man tror att han i kassan på frukoststället syftar på tillståndet ute och inte brödet när han säger "mörkt eller?" så är det dags att börja göra någonting åt sin umgängeskrets som för tillfället endast består utav, ja, folk på tunnelbanan till och från jobbet. Elin och Daniel - tack för er tid. Anaïs, vi får ta tag i det.