"Det går över"

Känslan av att vara totalt meningslös och misslyckad är bland det värsta som finns. Känslan av att man sagt något som kan ha sårat eller gjort en person illa på något annat sätt är lika kvävande. Tror jag kände alla de känslorna när jag gick hem ifrån jobbet idag. Höll tårarna inne hela kungsgatan upp, fick kramp i halsen. När jag satte mig på tunnelbanan mot Hässelby så började snoret rinna ur näsan och tårarna började sakta men säkert tillsammans med en svidande huvudvärk att pulsera ur kroppen. Två stationer gick och en dam reser sig upp och går fram till mig och lägger handen på mitt knä. "Det går över" sen ler hon och går av tåget. Världen behöver fler om hon.

Jag har så jävla mycket problem i mitt huvud som säkert har fått en och en annan människa att känna sig kass. Jag har ett sånt massivt begär inom mig att jag vill vara bättre än alla på allt. Spelar ingen roll om det handlar om att bara vara människa eller om det handlar om yrkesmässiga saker. Jag floppar istället totalt. Måste sluta försöka så mycket. Jag har så bråttom med allt. Helst så vill jag ju bygga Rom innan jag fyller 20. Bara att börja inse faktum. Cheer upp för fan!

L