Enstöring

Det känns väldigt tryggt att gå hem ifrån tunnelbanan när jag kliver av vid Midsommarkransen. Känns som att alla late-workers som jag bor här. Man sällskapar nästan alltid av 3-4 pers fram till porten. Plus att när man kommer innanför så möts man av 15 barnvagnar, kanske skrev det förut, och innan man går innan för dörren som leder till min dörr så ställer man upp en pulka som ramlat ner. Ivar hade ju nog inte blivit så glad om han följande dag fann den under snön.

Sitter på mitt trägolv som luktar nyslipat och äter knäckebröd. Varva ner är nog en bra sak innan man går och lägger sig efter en lång arbetsdag. Vuxet. Om jag hade varit pappa så hade jag antagligen pillat med det ena och det andra. Hällt upp ett glas wiskey och rökt cigarill under fläkten. Om jag hade varit mamma så hade jag slockat på soffan för en timme sen. Men jag är ju jag så jag sitter här med Leksandsbröd, prästost, bregott och multivitamin juice.

Börjar känna mig lite mer och mer som en enstöring. Kliver upp ur sängen på morgonen, verkar helt omedveten om omvärlden, rodnar då jag kommer på att jag står topless och det är 78 barnfamiljer utanför mitt fönster som åker pulka. Hoppas ingen såg mig. Jag trycker fram humningar och läten ur munnen oftare och oftare för att min hals är för oaktiv. Sandra är van vid det. Knäcker med högeraxeln bara för att jag en gång började och kan inte sluta. Mumlar mer och mer då jag är så van att de jag umgicks med innan jag flyttade hit hade förmågan att tyda det jag sa även fast jag inte ens hade öppnat munnen.

På Onsdag kommer mamma och Joanna. På Torsdag får vi påökning av Fredrik och Michael.
Jag längtar.