Många tomrum. Mamma log. Jag skulle svimma.

Sista festivalen. Slut. Jag trodde jag skulle svimma på grund av många olika omständigheter igår. Så jag drog hem. Borstade tänderna. Tvättade av sminket. Föll rakt ner i sängen. September månad. En månad som jag måste sysselsätta mig med en hel del för att fylla många tomrum. Många tomrum. Tänkte bli människa igen med min födelsedagspresent jag fick av pappa. Ringde honom nyss. Han låg med en liten bebis på magen. Kunde se det framför mig. Ringde även mamma. 

Göte: Hej fröken Stålberg!

Jag: Hej Göte! Hur läget?

Göte: Jodå, jag har jobbat natt, Rhapsody in Rock och så körde jag lastbil i från Göteborg. Jag kom hem klockan 6 imorse.

Jag: Aj då. Det låter inte så kul. Vad gör du uppe så här tidigt då?

Göte: Ja, det ringer så mycket så det var ingen idé att försöka sova.

Jag: Är inte mamma hemma?

Göte: Jo

Jag: Får jag prata med henne?

Göte: Ja, jag ska väl se då. Hon står här och ler. Vet inte om det är för att hon vill prata eller om det är för att hennes gubbe är uppe och pratar med någon annan.

Var ingen vidare större information att avslöja med den där konversationen. Men jag tyckte det var fint att mamma stod bredvid och log. Det gjorde mig glad. Nu ska jag hoppa in i duschen. Sen ska jag städa. Städa. Städa. Jag gillar att städa. Möblera om kanske. Så jag fyller upp ett tomrum. Sen kanske måla? Göra klart den där fördömda tavlan.