Måste motstå modebloggarsuget. När man väl börjar läsa. Ja, då drar man igenom alla man kan hitta. Kikar på mina kvitton i fickan. Suddigt nerkluddade telefonnr, musiktips och annat från vår indiske taxichaufför. Jag fick 3 nummer den kvällen. Ett som jag tjatade till mig (indiern för musikens skull). En portugisisk fotograf som ville skicka bilder och en annan snubbe? Som helt plötsligt tar min telefon och börjar knappa in sitt nummer.

Nelson: You know, I might loose my friend to night.
Jag: Oh, really.
Nelson: Yeah, so I thought I might follow you home?

Han börjar vinka och gestikulera till en kille som står i utgången.

Jag: Is that you friend?
Nelson: Yeah.
Jag: You better go down so you don't loose him.
Nelson: But you?
Jag: My boyfriend is at home.

Säkert kort, all times. Portugisen dock, supertrevlig, spelade min fästman för kvällen för att lura bort en dräggig idiot.

Brorsan kom förbi. Lars Wallin var där. Skulle bli presenterad men Micke stack till Cafét så jag fick ta saken i egna händer... Yes. Micke ringer morgonen därpå.

Micke: Hehe, hade ni kul i går eller?
Jag: Ah, fy fan, sjukt kul. Men mår så jävla dåligt i dag.
Micke: Du skickade sms till mig i natt, Laaaarrrrrss åh så jäävla braa!!
Jag:... Ehm... Ja.

"Lars jag älskar honom. Seriöst han är min idol. Jag har få."

Linn, håll dig borta. Stay cool.