Anaïs, du och jag om 15-20 år.

Här har vi det.

Börja dagen
Stort glas vatten + pressad citron. Morgonpromenad eller yoga

Frukost
En linfrö shot. Blötlägg en msk linfrön i vatten över natten. Fruktsallad med dinkel, nyponte, yoghurtsmoothie med cultura, bifidus, dofilus eller annan naturell hälsoyoghurt

Mellis
Torkad frukt, mandlar, grönt te, en dl spirulinajuice

Lunch
Bulgur med ångkokt lax och broccoli

Mellis
Banan och morotsjuice

Middag
Het tomatbaserad böngryta med råris.

Kväll
Halv avokado, coctailtomater, keso

Innan du lägger dig
Meditera eller ta en kvällspromenad eller ett varmt bad. Avsluta med ingefärste.

Detox, detox, detox. Snart kör vi. Läge att börja i helgen eller på måndag. Bäst att börja när man är ledig. I helgen. Lördag. Lägga upp schema.

JAG SKULLE DÖDA

Det bara skriker Linn

Jag ramlade över en bild i en av våra bildbyråer. Passande reklam på ett passande ställe.

I kväll ses vi. Jag dricker persikote. Äter fredagens leftovers av godis. Mår illa, jodå. Tänkte lägga in fler bilder från galan. Men eftersom kortläsaren är spårlöst på fika någonstans så får det vänta. Lämnade kvar min hemma också. Not cool.

"Alla måste ha en skiva med Jimi Hendrix"

Det var länge sedan jag kände mig tillfredsställd yrkesmässigt. En känsla jag saknar. Värdesätter. Älskar. Jag vet inte hur jag ska fylla på mitt sjunkande skepp med bränsle. Saken är den att jag går runt och oroar mig för mycket om det också. Men jag vet inte. Det är en parasit som lever och för tillfället bygger ett bo i en artär som går rakt igenom hjärnan. Artären förser inte hjärnan med blod. Den förser hjärnan med för mycket att tänka på. 

"Du kanske har lätt blödarsjuka, eftersom du lätt får blåmärken?"

Det är läge att tappas på mina artärers synonym till blod. Tack.

Personalfest

Personalfest

Tydligen så ska Tomas Rusiak, Petter, AFC, Pauline och Dominica Peczynski mfl komma. Kan ju gå hur som helst.

Kan det här båda gott, 6666 mail i min inbox.

Jag har slutat

Jag älskar Anna Anka

Vissa. Mår dåligt över ett betyg. Över att en träning gick dåligt. Man tog inte bollen, träffade inte mål med pucken eller snubblade på löpbandet. Andra mår dåligt över pojkar (been there and are definitely done with that). Andra mår dåligt över lägenhet. Boende. Bråk med föräldrar. En gitarr gick sönder. Någon tappade bort sitt armband. Jackan fanns inte i rätt storlek. Jag. Har gått igenom många av de punkterna. Gått igenom, gått vidare och avslutat. Men det är en punkt jag dras med. En punkt jag inte kan få ut ur mitt förbannade huvud. Jag gråter. När jag har en idé och inte kan få ned den på papper. Jag gråter när jag ska göra en skiss som blir dålig. Jag gråter när jag hoppas att jag har så pass mycket kreativitet, men någonstans mellan flytten från Leksand till Stockholm så försvann den. Någonstans mellan hockeyträningarna och det brustna hjärtat. Någonstans mellan studentmössan och studentkryssningen. Någonstans. Där. Jag vet inte vart. Men där. Där tappade jag det. Jag kom hit på det. För att jag trodde jag hade ett kedjat grepp om det. Men jag tappade det. Vad gör man. När man känner att man har så mycket att ge. Men man kan inte ens rita en fördömd jävla älg på ett vitt papper ens med hjälp av mall. 

På med rätt musik. 

We are not fighting anymore, we stood up.

Det pirrar i kroppen.

Jag ska ta oskulden av dem.

Doften. Doften. Doften. 

Det doftar oskuld.

Smala.

Slanka.

Doftar.

Jag för ner handen.

Djupt.

Jag tar ur pappret.

Drar ner dragkedjan.

Åh, som musik i mina öron.

Jag för i foten.

Foten är i.

Jag klarar inte det här.

Jag drar upp dragkedjan.

De sitter perfekt.

Omfamnar min fot som en förälders varma kram.

Svarta.

Mocka.

12,5 cm.

Jag är kär.

Status i Leksand

Mitt jobb. Består av en ganska komiskt massa journalister, konstnärer, idioter, drömmare, gentlemän, allt. Mina två chefer stod nere och rökte när jag kom till jobbet nyss. Chefsredaktören och sportchefen. Tänkte, jag tar tillfället i akt och tar en cigg med dem. Antar att det inte är en big surprise längre att jag röker. Gräver i väskan efter mitt paket och tar fram, till min förfäran, ett paket tamponger. Ganska komiskt tycker jag. Slänger fort ned den i väskan igen. 

När vi går upp i trappuppgången så gräver jag efter mina nycklar och tänker tillbaka på tampongincidenten så börjar jag garva men lyckas kväva den, hostar till lite. Låser upp dörren och där står vi. Det tar ca 30 sekunder innan killarna fattar att de ska gå in eftersom jag står och håller i dörren. Gentlemän. Absolut. 

Skutpallur, vi talar många språk

Linn: Hola
Jonas: hola, que tal
Linn: qué haces
Jonas: que fläskfilè
Linn: agradable
Jonas: Mér finnst gott að borða skutpallur
Linn: Þú ert veikur

Syskonkärleken fortsätter...

Jonas: Hagga
Jag: Rövsvett

Forgive me god for i have sinned

THIS IS MYSPACE

Right in between

Plus och minus

Klockan är 01.11. Några avsnitt SATC och några scones fetare och jag är fortfarande inte trött. Jag är jag. I kväll. Igår. I veckan. Helt värdelös på att sköta om rosor. Bra på att duscha. Värdelös på att vänta. Bra på att göra scones. Sämst på att... 

När man sitter och ska försöka tänka för och nackdelar med vem och vad man är så tänker man alltid "Jag är ju inte bra på något" men när man verkligen försöker så kan man varken komma på nackdelar eller fördelar. Man är tom. Det är inte för och nackdelar som berättar vilken person man egentligen är. Det är bara bitar som formar en. För vem säger att det är dåligt att inte kunna sköta om rosor? Alla nackdelar man rabblar upp kan för vissa andra vara en fördel. Istället för att berätta för en person ens för och nackdelar så ser jag hellre att personen hittar dem själv. Om det inte nu gäller en arbetsansökan för då krävs det en satans fördomsfull person till att sköta intagningarna. 

Varför tog jag upp det? Ärligt talat inte en aning... Kanske rosorna på bordet var en påminnelse... Eller så försöker jag att övertyga mig själv om att det är fan i mig svårt att ta hand om rosor... Nej, jag är inte full. 

Prestationsångesten är på topp.

Minding my own business i Liljeholmen. Sitter på en bänk. Matkasse på ena sidan, kamera på andra. Pratar med Sandra.

Någon annans farfar: Du kommer få mycket karlar efter dig idag.

Jag: Åh! Ha ha, men tack så mycket. 

Sandra i telefonen: Vad sa han!?

"Målet är ett världsherravälde"

Följ Jonna Lee
Följ Lasse Lindh
Följ min blogg Music is here

Jag är glad. Idag. Saker och ting känns bra. Men jag kan inte undvika den där olustiga känslan som sveper omkring i kroppen. Kan inte sätta fingret på vad det är. Ska fundera lite. Försöka iallafall. Nu ska jag baka scones till frukost. Sen baka en paj till vår tekniker. Ska se om jag kan hitta hjortron Jon!

Natacha och Melissa dricker mousserande

Mm Olja, wanna feel!
Säg inget till Chris my husband bara!
Pussy! Mm me like!
30 dagar netto

Du kan ta den vart du vill!

Fest! Tema? Östermalm!

Skorna för kvällen

Come and hide under my tent, it's safe here.

SÅ SJUKT

I L O V E H E R # 1 3

Anaïs är besatt av djävulen.

Look what i found at Beyond Retro

Jonna Lee

Ken Ring

Skönt namn på ett (ett!) album

No More Stories are told today, I'm sorry they washed away. No more stories. The world is grey. I'm tired. Let's wash away

Dålig musik. Det finns. Smaken är som baken. Ja. Men dålig musik. Kom igen. Att Ayo Technology med Milow kommer upp som förslag på Youtube, jag blir ju fan bara provocerad.

Jag gillar den. Videon. Förutom att han vänder sig om kanske 3 gånger i slutet. Ser inte så coolt ut.

Samt några tabbar som att han tänder en tändsticka på de som håller på att slocka och sen när de filmar halvfigur igen så håller han plötsligt i 3 stycken. Not cool.

Dagens

The Antlers – Bear

Så. Resultatet av natten. Linn är trött. Väldigt trött. Så pass trött att hon kom 15 min försent till jobbet.

Midsommarkransen, högtidernas Mecka.

Elin bjöd på grym middag igår men jag kände att det var läge att kila hem när jag somnade i hennes säng. Tack. Midsommarkransen, Nyårsvägen, Påskvägen. Högtidernas Mecka. Jag ser redan fram emot jul. Och jag bor 3 stationer från Elins nya lya.

För lite sömn och för lite mat brukar göra mig till Gordon Ramsay. Kan allvarligt (som ni kan se nedan) sitta på kontoret och gorma "Hora, jävla fitta!" om datorn tar 3 extra sekunder på sig än normalt att göra en sidbytning.

Gick och la mig halv 10 igår. Somnade kanske 10. Tror ni inte jag blir väckt klockan 2 av att några slår Handla i kransen sönder och samman och gör inbrott? Just my luck.

Elin: Midsommarkransen är så fint, är så himla lugnt på ett sätt.

Well, Elin, no more, Ghettokransen börjar ta form.

Anaïs är en hejare på att skicka sånt här till mig

Hittade på två singlar som jag inte sett...

Spotify är smarta. Om det är något som skulle kunna få mig att skaffa premium så är det för att slippa den värdelösa rösten som presenterar det värdelösa bandet med orden "Sveriges bästa rockband" in my ass. Takida är i klass med Lillasyster. Fick dessutom höra att Sundsvalls tidning tydligen lämnat tillbaka sitt recensions ex av Takidas skiva till skivbolaget utan att recensera den. Ingen ville ha skivan. Pinsamt.

Trött på oseriösa människor. Trött på oseriösa situationer. Trött på att folk inte kan ta foten ur arslet. Trött. Allmänt trött också. Lite sömn. Men den vakna tiden spenderades på bästa möjliga sätt. Bästa tänkbara sätt.

Det finns inget jag tycker om, så mycket som, att se en ung människa, se världen som den faktiskt är.
Hans Appelqvist – Naimamelodin

Dagens

A Fine Frenzy – Stood Up

Jag säger ju det! Nu är det kört! Fram med moonbootsen.

Dagens

Jamie T – Earth, Wind & Fire

Lite sömn resulterar i...

(Note, Leksand är mitt smeknamn)

A B D U L L A H , A H M E D , A S S A

Jag: Vad fan håller han i mitten på med?
Anaïs: Jag vet inte, han är trött kanske...

S T O P M O T I O N

Massmail är det bästa. Senaste:

I've got both tea and smoothie in my hands but only one thing in my head, and I can assure you its neither the smoothie nor the tea.

Bio. Hangover. Jag och Elin började att jobba på våran framtida. Silvrig fickplunta fylld med en blandning som blev komplett tillsammans med 3 liter Cola och Fanta. Buster from the Block fick följa med. Stor Popcorn och chips. Seriöst så var filmen värdelös men fick oss, efter 3 liter Cola och Fanta med en skön blandning, att garva rejält till en Bröllopscover på Candy Shop.

Söders hjärta.

Jag fick en fransos på mig som hade bott i Sverige i 13 år. Han bjöd på en öl. Jag hann dricka upp min innan han ens tagit en klunk. Varför? För att han stod och stirrade på mig. Överröste mig med komplimanger. Har nog inte ens fått hälften så många komplimanger under hela min livstid som under en öl på Söders hjärta. Han gick igenom hela mitt utseende på 30 min. Vad gick jag igenom? 5 sparkar på Elins ben och vi fejkade den perfekta:

Elin: När skulle han komma hit och möta dig?

Jag: Han kommer om en kvart.

Fransos 13 år i Sverige: Va, du skämtar, har du pojkvän?

Jag: Ja...

Fransos 13 år i Sverige: Åh, nej, nej, nej! Jag hoppas verkligen han inser vilken fantastisk tjej han har!

Fransos nr 2: Wie, wie write something on my arm, wie. 

Elin: Ehe, he... 

Två manglar senare på F12 och Collage är jag hemma. Ett SATC-avsnitt senare och jag sitter här. Skriver. Och kommer på att jag är fruktansvärt trött.

God natt. Tack för i kväll Elin och Tor. 

Jag kom precis underfund med hur mycket jag saknar min syster. Vi pratade i telefon. Hon gav mig några råd för livet medan hon hostade. Troligtvis så har hon dragit på sig svininfluensan. Jag avskyr den meningen. Det är som en dålig rubrik från en dålig film. 

Ta inte saker för allvarligt. 

Jag säger som Eric Rosén. Gud vad sjukt.

Vattnet hade kokat bort. Gör ett nytt försök.

Har ni varit med om känslan när ni velat ha något så mycket. Eller velat se ett band så mycket. Träffa en person. När ni väl gjort det, blivit totalt förödande besvikna? 

Lite så var det med Håkan Hellström. Jag måste erkänna, han stal mitt hjärta en gång, som så många andras. Fick hjärtstillestånd när han hamnade på mitt schema en varm sommardag. 

Han gled ner från scenen. Jag stod och väntade. Niclas Brunzell hade förtur. Han hade riggat upp sin lilla studio med hjälp av sin assistent. Bad Håkan ställa sig framför den gråa duken. Bad han posera lite roligt. Håkan, märkbart störd över situationen, muttrade "Varför måste jag spexa, kan du inte bara ta bilden."

Slakt väntades. Jag var livrädd. Hur ska jag få en bekväm bild på honom när han hatar mig. 

Han plockade upp en blomma. Luktade på den. "Det här är min favoritblomma." Jag, i en väldigt obekväm situation, nickar och pekar vart han ska stå. Bilden blir tagen. Men jag, blev inte lika tagen.

Ett exempel. På när man vill något så mycket. Och när man får det. Så rasar världen ihop. Man blir besviken. Men ibland så sker motsatsen. Och det känns bättre.

Pasta nu, fan, glömde att jag kokar vatten!