Min engångskamera luktar hallontuggumi. Min rygg börjar kroka sig igen. Tavlan där hemma, som står och lutar sig mot satans bokhylla, har fått mer färg på sig. Mamma ringer och peppar mig.
Mamma: Jag tror att det är så här för att du har tappat kreativiteten. Ta med dig kameran överallt! Plåta allt! Det är ju bara att ta bort sen? Du måste komma in i det.
Jag: Mh.. Men jag målar lite nu.
Mamma: Ja, men du behöver ha kameran med dig tror jag.
Ja, jag behöver det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar