"Talk to your children before the beauty industry does"
Dove
När jag är på jobbet så ägnar jag väldigt mycket tid till att leta runt överallt efter bilder och filmer.
Och jag kan nog vara ganska ensam här i världen när jag säger att jag faktiskt tycker om reklamer jävligt mycket. Ja, om man räknar bort dem som arbetar med det. Visst är det alltid extra jobbigt när man koller på ett program eller film som hela tiden avbryts utav samma gamla reklamer som har rullat i nån månad. Men när man ser en reklam för första gången. Jag gillar det. Hur som helst så har Dove blivit en hejare på att göra reklamer på den senaste tiden. Kanske med en aning dubbelmoral då de försöker bekämpa idealen och medias påverkan medan de själva är en produkt.
http://www.youtube.com/watch?v=epQlXXocLI4 Hur som helst. En jävligt bra reklam.
tisdag, augusti 26
torsdag, augusti 14
söndag, augusti 10
Söndag.
”För att vara oersättlig, måste man alltid våga vara annorlunda”
Coco Chanel
Jag tänkte inleda detta blogginlägg med ett citat från ingen mindre än Coco Chanel. Alla har nog vid det här laget lagt märke till att det är inne att vara annorlunda. Om man sticker ut så mycket som möjligt så anses man vara cool och ha sin alldeles egna stil. Men som när som det blev modernt så föll halva befolkningen likt dominobrickor för trenden. Är man inte lika lättpåverkad som följer den trenden som att köpa den nya ryggurringade tröjan i randigt som alla har? Eller bara för att det är inne att ha rött till hösten så springer alla och köper en jacka från Byxshopen (som man egentligen inte har råd med) bara för att bli bekräftad. Föll man inte lika lätt på order då? Det är väll en större miss att våga anta sitt "rätta" jag när det väl blir lagligt? Och alla dessa människor som sitter och skriver och skriver och stör sig och stör sig på dessa tjejer som gärna springer på Gina Tricot och köper den där randiga tröjan bara för att alla andra har den. Men hur vet man säkert att de inte köper den bara för att de känner att den tröjan, den passar just dem. Det vet man lika lite som de som föll för trenden att vara annorlunda när den kom på tal. Folk har för mycket problem med att störa sig på hur andra lever sina liv än att leva sitt eget. Snacka om att låta som ett Halleluhja priest när jag sitter här i Rälta och inte lever mitt eget liv heller. Jag har för stora problem med att vilja börja leva det perfekt. Så jag väntar, och väntar, och väntar...
"Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och ge fan i vad folk tycker"
Gore Vidal
Och jag tycker som Vidal, människor får ha sina egna åsikter, man ska ge fan i vad andra tycker om dem. Men när skon väl klämmer så ska man likaså stå för vad man sagt.
Artist med Album
Kings Of Leon - Because Of The Times
Hot Hot Heat - Happiness Ltd.
The Delgados - Domestiques
Seabear - The Ghost That Carried Us Away
The Whitest Boy Alive - Dreams
För övrigt så har ItunesScenen detta att bjuda på ikväll.
Coco Chanel
Jag tänkte inleda detta blogginlägg med ett citat från ingen mindre än Coco Chanel. Alla har nog vid det här laget lagt märke till att det är inne att vara annorlunda. Om man sticker ut så mycket som möjligt så anses man vara cool och ha sin alldeles egna stil. Men som när som det blev modernt så föll halva befolkningen likt dominobrickor för trenden. Är man inte lika lättpåverkad som följer den trenden som att köpa den nya ryggurringade tröjan i randigt som alla har? Eller bara för att det är inne att ha rött till hösten så springer alla och köper en jacka från Byxshopen (som man egentligen inte har råd med) bara för att bli bekräftad. Föll man inte lika lätt på order då? Det är väll en större miss att våga anta sitt "rätta" jag när det väl blir lagligt? Och alla dessa människor som sitter och skriver och skriver och stör sig och stör sig på dessa tjejer som gärna springer på Gina Tricot och köper den där randiga tröjan bara för att alla andra har den. Men hur vet man säkert att de inte köper den bara för att de känner att den tröjan, den passar just dem. Det vet man lika lite som de som föll för trenden att vara annorlunda när den kom på tal. Folk har för mycket problem med att störa sig på hur andra lever sina liv än att leva sitt eget. Snacka om att låta som ett Halleluhja priest när jag sitter här i Rälta och inte lever mitt eget liv heller. Jag har för stora problem med att vilja börja leva det perfekt. Så jag väntar, och väntar, och väntar...
"Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och ge fan i vad folk tycker"
Gore Vidal
Och jag tycker som Vidal, människor får ha sina egna åsikter, man ska ge fan i vad andra tycker om dem. Men när skon väl klämmer så ska man likaså stå för vad man sagt.
Artist med Album
Kings Of Leon - Because Of The Times
Hot Hot Heat - Happiness Ltd.
The Delgados - Domestiques
Seabear - The Ghost That Carried Us Away
The Whitest Boy Alive - Dreams
För övrigt så har ItunesScenen detta att bjuda på ikväll.
fredag, augusti 8
Með suð í eyrum við spilum endalaust
"Fantasi är viktigare än kunskap"
Albert Einstein
Jag tänkte börja med att basera alla inlägg på citaten jag alltid inleder bloggen med. Denna gång har min blogg äran att startas upp med mitt absoluta favorit citat av Albert Einstein. Fantasi. Det ord och sätt som alltid hällt soppa i min tank i alla år. Men som har lika mycket dräpt mig som fått mig på fötter. Därmed är det svårt att finna en trygghet. En trygghet som aldrig försvinner. Kanske därför så oerhört många är kristna. För det är en trygghet. En bok fylld med text som berättar hur man ska leva och inte. Jag har min egna bibel i huvudet. Inte punkt på prick i en bok men den finns där någonstans. Inte fullt så säker och betryggad som en bibel är för en kristen. Men jag jobbar på det. Och kommer nog antagligen få göra det resten utav mitt liv också. Men jag är inte bitter över det. Göte har tänt brasan, sitter och kollar på OS och jag sitter här, skriver ett inlägg efter att jag tränat och ätit.
Tips!
Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust
Ha en trevlig dag.
Kärlek
onsdag, augusti 6
Jesten piani Bartsa
Det finns personer i min stora familj som besitter bra respektive dåliga kunskaper inom engelska. Min pappa och min farmor är 2 som definitivt inte tillhör bra mappen. De som känner mig har förmodligen hört berättelsen om min och pappas resa till London för att fira jul. Men i måndags fick jag höra en liten historia om min farmor och hennes resa utomlands tillsammans med min faster, som jag tycker slår London resan med hästlängder. Farmor hade packat i en burk med Lingonsylt i sin resväska som skulle ligga med allt övrigt bagage i flygplanet. Farmor som var orolig över att Lingonsylten skulle expandera av trycket och gå sönder ville göra sig säker på sin sak och skulle försöka prata med flygvärdinnorna om saken. Nu när jag likaså besitter ett lika dåligt minne som min farmors Engelska minns jag inte hela historien men den slutade ungefär med att farmor säger följande:
- Lingonberry, Boom! Exlosion!!!
Ni kan ju tänka er vad flygvärdinnorna trodde att farmor sade. Hysteri bröt ut men allt lugnade sig senare med hjälp av några lite mer väl talande svenskar.
Helgen var helt fantastisk. Hoppas bara jag kan behålla de kontakter jag skapade.
Jag vill inte vara modig. Jag vill vara lycklig.
- Lingonberry, Boom! Exlosion!!!
Ni kan ju tänka er vad flygvärdinnorna trodde att farmor sade. Hysteri bröt ut men allt lugnade sig senare med hjälp av några lite mer väl talande svenskar.
Helgen var helt fantastisk. Hoppas bara jag kan behålla de kontakter jag skapade.
Jag vill inte vara modig. Jag vill vara lycklig.
tisdag, juli 29
Guaranteed
Ju mer jag sitter här i Rälta och kollar på Sex and the city och äter Finn Crisp med ost och gurka så får det mig att ännu mer vilja åka här ifrån. Starta ett liv. Börja leva. Jag citerade en tanke förut för länge sen att hela livet väntar man på att man ska ta studenten för att börja leva, men man lever ju under tiden. Det är så svårt att leva som man lär, men det kanske är dags att börja? Livet är faktiskt kortare än vad man tror och en dag kan det vara över. På alla håll och kanter. Man måste börja leva och inte ta så lätt på allt som händer runt omkring. Känns som en enorm dubbelmoral genom att sitta här och skriva något sådant när jag är en hejjare på att ta lätt på saker och förstora upp myggbett. Men man lär väll slå klackarna i taket snart och som min syster säger "Man kanske ska sträcka på sig sa han som precis blivit hängd".
torsdag, juli 24
Torsdag
"An eye for eye only ends up making the whole world blind"
Jag har en vän som heter Linnea som alltid sysslar med dessa söta små funktioner och spel på internet. Hon och hennes pojkvän skulle nog också kunna fungera som världens bästa supporters vad gäller alla slags tv spel/spel för den delen, de har allt och kan allt. När jag som vanligt kikade igenom hennes uppdates på hennes bilddagbok där man ibland kan snappa upp ett och annat filmtips så snubblade jag över en länk som jag fann ganska underhållande.
För er som har kass musiksmak. Lyssna in er här! tr3tton.muxtape.com
Ni kommer bli som på nytt födda. Som en kristen skulle kalla det - Frälst. Som Wainwright skulle sjunga - Hallelujah!
För övrigt så kan ni ju likaså slänga en sväng på Linneas muxtape- ontheshortbus.muxtape.com
Jag kan inte komma på en sak som skulle vara pinsamare och värre än att traska in i sovrummet mitt under djungelakten utövad av ens föräldrar. Mina föräldrar har förövrigt varit skilda i kanske 5-6 år men min kära moder har gift om sig och pappa som beter sig som Harry Sanborn (Jack Nicholson) i Something's gotta give har ju bjudit på en hel del annat. Jag har aldrig traskat in under akten men jag har varit kung på att ringa på helt fel (Rätt!!) tillfälle och störa, avbryta, förlänga - you name it, det hela. Ja, jag vet, de är vuxna och klart som fan alla knullar. Men ämnet är och kommer alltid att förbli känsligt. Min mamma är ju faktiskt oskuld.
M.K. Gandhi
Jag har en vän som heter Linnea som alltid sysslar med dessa söta små funktioner och spel på internet. Hon och hennes pojkvän skulle nog också kunna fungera som världens bästa supporters vad gäller alla slags tv spel/spel för den delen, de har allt och kan allt. När jag som vanligt kikade igenom hennes uppdates på hennes bilddagbok där man ibland kan snappa upp ett och annat filmtips så snubblade jag över en länk som jag fann ganska underhållande.
För er som har kass musiksmak. Lyssna in er här! tr3tton.muxtape.com
Ni kommer bli som på nytt födda. Som en kristen skulle kalla det - Frälst. Som Wainwright skulle sjunga - Hallelujah!
För övrigt så kan ni ju likaså slänga en sväng på Linneas muxtape- ontheshortbus.muxtape.com
Jag kan inte komma på en sak som skulle vara pinsamare och värre än att traska in i sovrummet mitt under djungelakten utövad av ens föräldrar. Mina föräldrar har förövrigt varit skilda i kanske 5-6 år men min kära moder har gift om sig och pappa som beter sig som Harry Sanborn (Jack Nicholson) i Something's gotta give har ju bjudit på en hel del annat. Jag har aldrig traskat in under akten men jag har varit kung på att ringa på helt fel (Rätt!!) tillfälle och störa, avbryta, förlänga - you name it, det hela. Ja, jag vet, de är vuxna och klart som fan alla knullar. Men ämnet är och kommer alltid att förbli känsligt. Min mamma är ju faktiskt oskuld.
onsdag, juli 23
Moonshiner
"We choose our joys and sorrows long before we experience them"
Kahlil Gibran
Jag känner mig som ett kadaver på hjul. Efter varje hockeyträning som pågår i 1,5-2 timmar så måste jag ta mig på inlines 16,4 km till Rälta för att någon valde att placera den där satanist byn mitt i ingenstans (bra träning dock!). Men under min trip så blir jag svärmad likt en död oxe på savannen utav tusentals flugor. Jag försöker irriterat vifta bort dem och samtidigt så lyckas alltid en bil köra förbi och får lov att tvärsvänga in på fel sida av vägen för att inte få en stav i rutan. Hur som helst så packade min mor och hennes gubbe ned trangliaköket, kaffe, sovsäckar, tält etc på motorcykeln och börna iväg på en romantisk tältningskväll. Återkommer imorgon. Det återlämnar huset till mig och Joanna som för tillfället kollar på girlisious och trots att jag googlade och wikipedia Robin Antin som är programledare så vill jag fortfarande inte tro att kvinnan är en kvinna. Det är en man! Punkt slut.
"There is no pain so great as the memory of joy in present grief"
Aeschylus
Kahlil Gibran
Jag känner mig som ett kadaver på hjul. Efter varje hockeyträning som pågår i 1,5-2 timmar så måste jag ta mig på inlines 16,4 km till Rälta för att någon valde att placera den där satanist byn mitt i ingenstans (bra träning dock!). Men under min trip så blir jag svärmad likt en död oxe på savannen utav tusentals flugor. Jag försöker irriterat vifta bort dem och samtidigt så lyckas alltid en bil köra förbi och får lov att tvärsvänga in på fel sida av vägen för att inte få en stav i rutan. Hur som helst så packade min mor och hennes gubbe ned trangliaköket, kaffe, sovsäckar, tält etc på motorcykeln och börna iväg på en romantisk tältningskväll. Återkommer imorgon. Det återlämnar huset till mig och Joanna som för tillfället kollar på girlisious och trots att jag googlade och wikipedia Robin Antin som är programledare så vill jag fortfarande inte tro att kvinnan är en kvinna. Det är en man! Punkt slut.
"There is no pain so great as the memory of joy in present grief"
Aeschylus
tisdag, juli 22
Over 'fore it started
Jag är nog i top klass på pms. Skulle kunna döda någon. Det beror nog inte helt och hållet på pms. Jag blir bara irriterad på allt och alla när jag inte trivs. Bandy idag på träningen. Ninen släpper alltid av mig vid Åkersbodarna sen åker jag inlines hem där ifrån. Ninen är på Roadtrip nu. Så jag tänkte åka inlines ifrån Leksand. Önska mig lycka till.
måndag, juli 21
Better not look down
"För mig är Gud inget annat än ett uttryck för och produkt av människans svagheter"
- Albert Einstein
Tankar, namn, minnen, det är många saker man önskar att man helt enkelt kunde radera ur sin existens. Saker man tror att man klarat av så bra. Men det där skenet lyckas alltid bedra. Man är så jävla grundlurad.
Parasit. Du äter upp mig inifrån. En klåda vid myggbettet som återkommer varje gång man rör vid det. Jag är stabil. Jag måste bara komma hem till mitt hem, till mitt liv, till min nya start. Jag behöver det.
- Albert Einstein
Tankar, namn, minnen, det är många saker man önskar att man helt enkelt kunde radera ur sin existens. Saker man tror att man klarat av så bra. Men det där skenet lyckas alltid bedra. Man är så jävla grundlurad.
Parasit. Du äter upp mig inifrån. En klåda vid myggbettet som återkommer varje gång man rör vid det. Jag är stabil. Jag måste bara komma hem till mitt hem, till mitt liv, till min nya start. Jag behöver det.
söndag, juli 20
Naked as we came
"How on earth can we live together"
Unknown
Eyes wide open. Wide open. Jag är så nervös för det besked som väntas komma inom ca 2 veckor. 2 veckor - 14 dagar - 336 timmar - 20 160 minuter utav outhärdlig nervositet. Trots att jag är mer nervös än någonsin, eller kanske inte, så låter jag bli mina naglar. Har inte sett dem så här långa på väldigt länge. Något att vara stolt över kanske, eller kanske inte när jag kikar närmare på de blödande nagelbanden. Fan. Jag var till läkaren för några veckor sedan. Bad om en remiss till en operation. En operation som kommer ta bort min skelning. Jag skelar ganska väl när jag är full, när jag är trött eller liknande tillstånd. Men igår så kom en vän till min bror fram till mig och sade "Linn, jag måste prata med dig om en viktig sak, som kommer bli ett stort misstag i ditt liv, du kan inte operera bortdin skelning, det är du, det är en del utav din personlighet, det är Linn". Och det var inte första gången jag hörde det. En utav mina nära vänner sade likadant. Så då var frågan, ska jag eller ska jag inte operera mig. Jag vill göra det för att jag känner att jag alltid, hela mitt glasögonfria liv, har gått och gömt mig bakom min lugg som jag alltid har bevarat alldeles för lång bara för att kunna gömma mig. Den som finner ett kort där jag ser rakt in i kameran borde få medalj, för det finns inget. Jag har med all min makt försökt att dölja min skelning då jag till stor del skäms över den. Men vad gör man när det kommer människor till mig och säger så. Fruktansvärt sött tycker jag. Men mamma sade sen att jag borde göra som jag känner, jag kommer ju antagligen inte förändras som person. Men det är ju alltid småsaker som sätter sin personliga prägel på personer. Som den där tjejen i Top Model som ville spara sin enorma glugg mellan tänderna för att det var Hon. Jag är förvirrad. Och måste nog tänka en hel del.
Min bror var här i helgen för att delta i det årliga Ullvi cup. Fan. Vilket enormt underbart gäng. Alla är så sjukt skönt skruvade i huvudet. För er som har min Facebook, kika på bilderna där, och för er som inte har min Facebook - Skaffa den. Det är värt det ;)
Take care
Unknown
Eyes wide open. Wide open. Jag är så nervös för det besked som väntas komma inom ca 2 veckor. 2 veckor - 14 dagar - 336 timmar - 20 160 minuter utav outhärdlig nervositet. Trots att jag är mer nervös än någonsin, eller kanske inte, så låter jag bli mina naglar. Har inte sett dem så här långa på väldigt länge. Något att vara stolt över kanske, eller kanske inte när jag kikar närmare på de blödande nagelbanden. Fan. Jag var till läkaren för några veckor sedan. Bad om en remiss till en operation. En operation som kommer ta bort min skelning. Jag skelar ganska väl när jag är full, när jag är trött eller liknande tillstånd. Men igår så kom en vän till min bror fram till mig och sade "Linn, jag måste prata med dig om en viktig sak, som kommer bli ett stort misstag i ditt liv, du kan inte operera bortdin skelning, det är du, det är en del utav din personlighet, det är Linn". Och det var inte första gången jag hörde det. En utav mina nära vänner sade likadant. Så då var frågan, ska jag eller ska jag inte operera mig. Jag vill göra det för att jag känner att jag alltid, hela mitt glasögonfria liv, har gått och gömt mig bakom min lugg som jag alltid har bevarat alldeles för lång bara för att kunna gömma mig. Den som finner ett kort där jag ser rakt in i kameran borde få medalj, för det finns inget. Jag har med all min makt försökt att dölja min skelning då jag till stor del skäms över den. Men vad gör man när det kommer människor till mig och säger så. Fruktansvärt sött tycker jag. Men mamma sade sen att jag borde göra som jag känner, jag kommer ju antagligen inte förändras som person. Men det är ju alltid småsaker som sätter sin personliga prägel på personer. Som den där tjejen i Top Model som ville spara sin enorma glugg mellan tänderna för att det var Hon. Jag är förvirrad. Och måste nog tänka en hel del.
Min bror var här i helgen för att delta i det årliga Ullvi cup. Fan. Vilket enormt underbart gäng. Alla är så sjukt skönt skruvade i huvudet. För er som har min Facebook, kika på bilderna där, och för er som inte har min Facebook - Skaffa den. Det är värt det ;)
Take care
fredag, juli 18
When did your heart go missing
"I hope people realise that there is a brain underneath the hair and a heart underneath the boobs"
Dolly Parton
Jag känner mig gammal. Inte för att jag får regelbundna klimakteriesvettningar eller att min tip top ålder är 25 ute på krogen utan för att om jag hade en pojkvän som skulle vilja köpa en soffa med mig så skulle jag känna det som början på ett fantastiskt liv tillsammans. En soffa. En mjuk och skön IKEA soffa i bäscht. Soffan, människans bästa vän och trognaste kompanjon. Man kinesar i den, man har sex i den, man äter i den, man spiller vin i den, man köper nya kuddar till den. Den följer med en från hem till hem och är alltid lika trogen och inbjudande. Det är snudd på känslan om killen skulle fråga om vi skulle köpa ett hus ihop. Och om man skulle stöta på den hemska tanken att separera så kommer man stå där i vardagsrummet och bråka om vem som ska få ta soffan. Barnet man fött upp tillsammans. Soffan som har fungerat som ett biktbås under alla år, månader, dagar, minuter och sekunder. Alla de tårar som har blekt det ekologiska bomullstyget. Soffan. Ett stort steg frammåt, eller i vissa fall bakåt.
Dolly Parton
Jag känner mig gammal. Inte för att jag får regelbundna klimakteriesvettningar eller att min tip top ålder är 25 ute på krogen utan för att om jag hade en pojkvän som skulle vilja köpa en soffa med mig så skulle jag känna det som början på ett fantastiskt liv tillsammans. En soffa. En mjuk och skön IKEA soffa i bäscht. Soffan, människans bästa vän och trognaste kompanjon. Man kinesar i den, man har sex i den, man äter i den, man spiller vin i den, man köper nya kuddar till den. Den följer med en från hem till hem och är alltid lika trogen och inbjudande. Det är snudd på känslan om killen skulle fråga om vi skulle köpa ett hus ihop. Och om man skulle stöta på den hemska tanken att separera så kommer man stå där i vardagsrummet och bråka om vem som ska få ta soffan. Barnet man fött upp tillsammans. Soffan som har fungerat som ett biktbås under alla år, månader, dagar, minuter och sekunder. Alla de tårar som har blekt det ekologiska bomullstyget. Soffan. Ett stort steg frammåt, eller i vissa fall bakåt.
söndag, juli 13
torsdag, juli 10
Grannar
Ett ord säger mer än tusen bilder, men 1 bild säger mer än tusen ord.
Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.
Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.
Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.
Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.
söndag, juli 6
!?
Okej, idag fick jag det skriftligt poängterat att det är enbart jag och jag ensam som bär ansvaret för kontakten mellan mig och mina vänner. Om inte jag hör av mig så bryr jag mig inte om dem och vill inte längre ha dem som vänner. Skönt. Skönt att höra.
måndag, juni 30
Om jag blundar kanske ingen ser mig
Helt galen helg. Helt galen. Kan inte ens beskriva den i ord mer än att ångesten över att den är slut är stor. Jag blir galen. Galen över att vara tillbaks här i soffan. Sittandes. Tittandes. Suktandes efter mer, mer och mer. Vill ha det här livet kring mig dygnet runt. Den totalt stressen, det ständigt nyskapandet utav kontakter. Jag älskar det. Det är helt underbart.
Trots att jag knappt minns ett enda namn utav de kanske 50-60 nya så minns jag personerna. Helt underbara och sjukt intressanta människor har jag träffat. Får hoppas att jag drar på Storsjöyran. Vill som fan. Håll tummarna för mig. För min framtid. För mina drömmar. Vill flytta till Stockholm nu. Alla tjejerna har dragit sig ur. Jag sticker själv till Stockholm. Skaffar mig ett förhopningsvis bra jävla jobb och blir nöjd, lite nöjd för en gångs skull.
Trots att jag knappt minns ett enda namn utav de kanske 50-60 nya så minns jag personerna. Helt underbara och sjukt intressanta människor har jag träffat. Får hoppas att jag drar på Storsjöyran. Vill som fan. Håll tummarna för mig. För min framtid. För mina drömmar. Vill flytta till Stockholm nu. Alla tjejerna har dragit sig ur. Jag sticker själv till Stockholm. Skaffar mig ett förhopningsvis bra jävla jobb och blir nöjd, lite nöjd för en gångs skull.
onsdag, juni 18
shaydaanka, i dhageyso!
"Music and lyrics reflect ordinary people - but larger than life"
Moneybrother
habbit_0555.jpg)
Moneybrother
habbit_0555.jpg)
lördag, juni 14
c a b s i
"För mig är Gud inget annat än ett uttryck för och produkt av människans svagheter"
Albert Einstein
Jag är livrädd. Livrädd för det liv som det är meningen att jag och var och en utav alla andra skall leva. Vi har inte för en chans förmågan att påverka det liv vi lever. Pui Jin kanske hade en poäng i sitt tal som man så skeptiskt lutade sig tillbaks i stolen och lyssnade på. Big Bang? Eller sköts hela världen utav en dator? Som The Sims som hon så entusiastiskt föreslog? Är vi små programmerade människor som går runt lever ett liv som vi tror att vi har kontrollen över? Nej. Jag har kommit fram till en sak. Livet utgörs utav slumpen. Allt vi gör utgörs utav slumpen. Det spelar ingen roll om vi köper en splitterny bil, slumpen kan avgöra att vi ska krocka med den 7 dagar efter. Det spelar inte ens någon roll om man blir dödligt förälskad. Det spelar ej någon roll om man viger sitt liv åt kärleken. För det jag fått bevisat är att kärleken inte övervinner någonting. Slumpen har alltid förtur. Och det är det som skrämmer mig så förfärligt. Jag har ingen makt. Jag känner mig lika maktlös som när en jag älskar mår dåligt och jag kan inte komma in och vifta med mitt trollspö och få världen sådär vacker som man ser i filmer eller läser om i böcker. Jag önskar jag var naiv. Jag önskar jag kunde stänga av min hjärna från att så aktivt försöka vända på alla stenar och gå runt alla hörn för svar. Jag vill sluta tänka på min befallning. Inte när min hjärna bestämmer sig för att koncentrera sig på annat. Men hur? Via kärlek? Men till vilken nytta? Kärleken övervinner ingenting. Det är bara en risk man tar till att bli krossad till minsta lilla obetydliga partikel som ens kan existera på denna jord. Det gör mig ont att skriva detta. Jag känner mig bara patetiskt. Människor kommer tänka "Men för Guds skull, lev livet, du kan ju dö i morgon" eller som min lärare sa "Man ska ha minst 10 stycken killar innan man bestämmer sig" då talade han för mig såklart. Men lever jag livet mindre om jag är skeptisk? Lever jag livet mer bara för att jag gång på gång låter mig såras utav det enda och den andra? Lever jag livet mer för att jag springer runt och kastar rosor och sprutar parfym omkring mig? Jag kanske gläder andra. Det gör jag gärna. Jag försöker glädjas över livet. Jag är glad. Men jag är inte för en sekund lycklig.
Jag är full utav ångest, olidligt med ånger och smärta.
Albert Einstein
Jag är livrädd. Livrädd för det liv som det är meningen att jag och var och en utav alla andra skall leva. Vi har inte för en chans förmågan att påverka det liv vi lever. Pui Jin kanske hade en poäng i sitt tal som man så skeptiskt lutade sig tillbaks i stolen och lyssnade på. Big Bang? Eller sköts hela världen utav en dator? Som The Sims som hon så entusiastiskt föreslog? Är vi små programmerade människor som går runt lever ett liv som vi tror att vi har kontrollen över? Nej. Jag har kommit fram till en sak. Livet utgörs utav slumpen. Allt vi gör utgörs utav slumpen. Det spelar ingen roll om vi köper en splitterny bil, slumpen kan avgöra att vi ska krocka med den 7 dagar efter. Det spelar inte ens någon roll om man blir dödligt förälskad. Det spelar ej någon roll om man viger sitt liv åt kärleken. För det jag fått bevisat är att kärleken inte övervinner någonting. Slumpen har alltid förtur. Och det är det som skrämmer mig så förfärligt. Jag har ingen makt. Jag känner mig lika maktlös som när en jag älskar mår dåligt och jag kan inte komma in och vifta med mitt trollspö och få världen sådär vacker som man ser i filmer eller läser om i böcker. Jag önskar jag var naiv. Jag önskar jag kunde stänga av min hjärna från att så aktivt försöka vända på alla stenar och gå runt alla hörn för svar. Jag vill sluta tänka på min befallning. Inte när min hjärna bestämmer sig för att koncentrera sig på annat. Men hur? Via kärlek? Men till vilken nytta? Kärleken övervinner ingenting. Det är bara en risk man tar till att bli krossad till minsta lilla obetydliga partikel som ens kan existera på denna jord. Det gör mig ont att skriva detta. Jag känner mig bara patetiskt. Människor kommer tänka "Men för Guds skull, lev livet, du kan ju dö i morgon" eller som min lärare sa "Man ska ha minst 10 stycken killar innan man bestämmer sig" då talade han för mig såklart. Men lever jag livet mindre om jag är skeptisk? Lever jag livet mer bara för att jag gång på gång låter mig såras utav det enda och den andra? Lever jag livet mer för att jag springer runt och kastar rosor och sprutar parfym omkring mig? Jag kanske gläder andra. Det gör jag gärna. Jag försöker glädjas över livet. Jag är glad. Men jag är inte för en sekund lycklig.
Jag är full utav ångest, olidligt med ånger och smärta.
tisdag, april 22
(!!!)
Här är nog mitt vill se schema inför det årliga, älskade och efterlängtade Peace and Love.
Torsdag
Amanda Jenssen
Andi Almqvist
Anna Järvinen
Cansei De Ser Sexy [BRA]
Entombed
Hardcore Superstar
Hurriganes [FIN]
Hästpojken
In Flames
Jason Mraz [US]
Kaizers Orchestra [NO]
Lillasyster
M A Numminen [FIN]
Mando Diao
Manu Chao [FR/ES]
Miss Li
Opeth
Organismen
Petter
Pugh Rogefeldt
Sahara Hotnights
The (International) Noise Conspiracy
The Hives
The Wombats [UK]
Those Dancing Days
Timo Räisänen
Wolf
Fredag
Billie the Vision and the Dancers
Clutch [US]
Crystal Castles (CAN)
Dark Tranquillity
Eldkvarn
Jill Johnson
Jim White [US]
Jive
Jondo (DE)
Ken
Kent
Looptroop Rockers
Mikael Wiehe & Ebba Forsberg
Millencolin
Pascal
Promise and the Monster
Sex Pistols [UK]
Stefan Sundström
Supersci
Suzanne Vega [US]
Takida
The Cult [UK]
The Haunted
The Hellacopters
The Waterboys [UK]
Lördag
Adam Tensta
Alice in Videoland
Britta Persson
Caesars
Christian Kjellvander
Dark Funeral
De Lyckliga Kompisarna
Film on Four
Hanoi Rocks [FIN]
Hoffmaestro & Chraa
Humanzi [IRL]
Håkan Hellström
Johnossi
Kapten Röd & Majorerna
Mustasch
Nationalteatern
Neverstore
Next Generation
Space Age Baby Jane
Stonecake
Sugarplum Fairy
Teddybears STHLM
The 69 Eyes [FIN]
The Tallest Man On Earth
W.A.S.P [US]
Woven Hand [US]
Torsdag
Amanda Jenssen
Andi Almqvist
Anna Järvinen
Cansei De Ser Sexy [BRA]
Entombed
Hardcore Superstar
Hurriganes [FIN]
Hästpojken
In Flames
Jason Mraz [US]
Kaizers Orchestra [NO]
Lillasyster
M A Numminen [FIN]
Mando Diao
Manu Chao [FR/ES]
Miss Li
Opeth
Organismen
Petter
Pugh Rogefeldt
Sahara Hotnights
The (International) Noise Conspiracy
The Hives
The Wombats [UK]
Those Dancing Days
Timo Räisänen
Wolf
Fredag
Billie the Vision and the Dancers
Clutch [US]
Crystal Castles (CAN)
Dark Tranquillity
Eldkvarn
Jill Johnson
Jim White [US]
Jive
Jondo (DE)
Ken
Kent
Looptroop Rockers
Mikael Wiehe & Ebba Forsberg
Millencolin
Pascal
Promise and the Monster
Sex Pistols [UK]
Stefan Sundström
Supersci
Suzanne Vega [US]
Takida
The Cult [UK]
The Haunted
The Hellacopters
The Waterboys [UK]
Lördag
Adam Tensta
Alice in Videoland
Britta Persson
Caesars
Christian Kjellvander
Dark Funeral
De Lyckliga Kompisarna
Film on Four
Hanoi Rocks [FIN]
Hoffmaestro & Chraa
Humanzi [IRL]
Håkan Hellström
Johnossi
Kapten Röd & Majorerna
Mustasch
Nationalteatern
Neverstore
Next Generation
Space Age Baby Jane
Stonecake
Sugarplum Fairy
Teddybears STHLM
The 69 Eyes [FIN]
The Tallest Man On Earth
W.A.S.P [US]
Woven Hand [US]
fredag, april 11
Yes... its human.
Man ska i grund och botten inte behöva säga "jag älskar dig" till människor för det borde man veta inuti sig själv. Men jag tror man behöver lite omtänksam spontanitet ibland. En kram, en kyss, vad fin du är idag, jag har saknat dig, du är underbar, du är min bästa vän. Det gör endå så himla mycket. Testade att göra så på Lucky förut en gång. Stod i rökrutan och kollade på alla idioter som gjorde bort sig, och brevid mig stod det en tjej. Tänkte vad har jag att förlora på det, sen sade jag "Gud, va fin du var!". Man såg verkligen hur det sken upp i hennes ögon, hon tackade så mycket sen började vi prata och jag fick sedan reda på att hon är en barndomsvän som jag inte kommer ihåg överhuvudtaget. Haha, pinsamt! Anyway, mer spontanitet till världen, det hjälper mångas självförtroende.
torsdag, mars 13
YEAH YEAH YEAH
"WORLD LEADERS trust femenine Ghosts"
Ganska schysst quote taget från Antony and the Johnsons myspace.
Aye, idag så stannade jag hemma från skolan ännu en gång. Linnea har ju åkt till Stockholm tillsammans med Sebastian på APU arbete och jag kände ingen större lust till att umgås med idioter till lärare eller annat. Konstig anledning till att skolka från Praktiken kan man tycka, men jag är i behov av att umgås med människor jag tycker om. Behövs för mitt välmående om man kan säga så... Behöver inte fler anledningar till att bli less så jag håller mig helt enkelt undan... Narcis hade ju dock varit dit och då var ju jag såklart inte där, missade en utav de få vettiga människorna.
Yeah yeah, min andra lediga dag har jag än så länge ägnat åt till att göra en gryta som innehåller allt det min kära mor prat-tvingar mig att äta. Linser, bönor och dyl! Slutade med att potatisen inte var färdigkokt och att grytan smakade helvete... Kockgrejen är inte min starka sida direkt. Jag ska nog sätta mig ner och jobba ihop detaljer till boken och göra klart Oliv filmen samt skissa lite till på Peace and Love motivet... Söka jobb lär jag ju också göra, eh...
Gårdagen spenderade jag mycket tid med att skicka musik till min bror och sitta och disskutera Electro musik med Brollin. Få lite nya tips på bra musik är precis vad jag behövde och ge tips till andra är ännu roligare. Några band rikare i huvudet. Under denna tid så försökte jag få Dan att vilja starta Electro band med mig... Han kommer antagligen säga nej, men fan! Det vore så GRYMT! Lite The Knife stuk med en touch av Psychedelic genren.
So long!
Ganska schysst quote taget från Antony and the Johnsons myspace.
Aye, idag så stannade jag hemma från skolan ännu en gång. Linnea har ju åkt till Stockholm tillsammans med Sebastian på APU arbete och jag kände ingen större lust till att umgås med idioter till lärare eller annat. Konstig anledning till att skolka från Praktiken kan man tycka, men jag är i behov av att umgås med människor jag tycker om. Behövs för mitt välmående om man kan säga så... Behöver inte fler anledningar till att bli less så jag håller mig helt enkelt undan... Narcis hade ju dock varit dit och då var ju jag såklart inte där, missade en utav de få vettiga människorna.
Yeah yeah, min andra lediga dag har jag än så länge ägnat åt till att göra en gryta som innehåller allt det min kära mor prat-tvingar mig att äta. Linser, bönor och dyl! Slutade med att potatisen inte var färdigkokt och att grytan smakade helvete... Kockgrejen är inte min starka sida direkt. Jag ska nog sätta mig ner och jobba ihop detaljer till boken och göra klart Oliv filmen samt skissa lite till på Peace and Love motivet... Söka jobb lär jag ju också göra, eh...
Gårdagen spenderade jag mycket tid med att skicka musik till min bror och sitta och disskutera Electro musik med Brollin. Få lite nya tips på bra musik är precis vad jag behövde och ge tips till andra är ännu roligare. Några band rikare i huvudet. Under denna tid så försökte jag få Dan att vilja starta Electro band med mig... Han kommer antagligen säga nej, men fan! Det vore så GRYMT! Lite The Knife stuk med en touch av Psychedelic genren.
So long!
fredag, februari 15
English goes svenska
Back on track i Sverige! Säkert 2 kilo tyngre, 2 kilo gladare och efter ett hejdundrandes springande mellan missbrukare, crackhus, primemark och pizzabutikerna så är man tillbaks i Sverige. Olyckligtvis tillbaks i Mediahuset.
But what do you gonna do? London. Inget bra ställe om man skall hålla sig nykter. Lika många Off Licence affärer som Bibeln har bokstäver. Men när jag och Any väl ska köpa lite välsmaklig WKD så tappar vi den i backen inför halva London, och kvar i påsen var 2 påsar chips och den äckliga utav de 2 cidrar vi köpt. Got damn it. Just our luck! Men vi fick oss en fikapaus iallafall. Tänkte vi måste göra oss av med spriten i påsen. Lite dubbelmoral om vi springer runt och frågar ut folk vad de tycker om frågan att Alkohol är mer accepterat trots att det tar fler liv än någon annan drog samtidigt som vi har en påse full med alkohol. Länge leve idiotism!
Sitter nu med en nya favorit spellista på itunes.
• You know I'm no good - Amy Winehouse
• Back to Black - Amy Winehouse
• Tears dry on their own - Amy Winehouse
• I fell in love with a dead boy - Antony and the Johnsons
• Deeper than love - Antony and the Johnsons
• Cripple and the Starfish - Antony and the Johnsons
• Someone New - Eskorbar feat. Heather Nova - Funkar alltid!
• Who is gonna meet me - Deportees
• Angel - Jack Johnson
• If i had eyes - Jack Johnson
• What you thought you need - Jack Johnson
• Hip-Hop saved my life - Lupe Fiasco
Hörde nog Amy på MTV precis när hon kom. Bytte kanal direkt. Plåtade Amy på Hultsfred-07 och tänkte inte mer på det. Sen lyssnade jag på henne någonstans och fastnade. Skön blandning på musiken. Jazz med en touch av reggae. Min stora fundering fortfarande är hur fan hon orkar bära den enorma hårmassan på den lilla kroppen, samt hur hennes byxor håller sig uppe. Kanske allt crack som fixar det.
Antony, Antony, Antony! Vilken man! Ju mer jag lyssnar på Cripple and the Starfish desto mer tycker jag om den. Detta är LaChapelle-bra i ljudväg. Och allt annat han gör är rent utav en samling med mästerverk. En man att se upp till.
Idag är det Hockey. Imorgon är det Hockey och ta mig fan på Söndag är det Hockey. Hoppas barnen är fåfänga nog och köper upp hela lagret med bilder så man blir lite lite rik på cupen.
Nu skall jag jobba!
All the best
L
But what do you gonna do? London. Inget bra ställe om man skall hålla sig nykter. Lika många Off Licence affärer som Bibeln har bokstäver. Men när jag och Any väl ska köpa lite välsmaklig WKD så tappar vi den i backen inför halva London, och kvar i påsen var 2 påsar chips och den äckliga utav de 2 cidrar vi köpt. Got damn it. Just our luck! Men vi fick oss en fikapaus iallafall. Tänkte vi måste göra oss av med spriten i påsen. Lite dubbelmoral om vi springer runt och frågar ut folk vad de tycker om frågan att Alkohol är mer accepterat trots att det tar fler liv än någon annan drog samtidigt som vi har en påse full med alkohol. Länge leve idiotism!
Sitter nu med en nya favorit spellista på itunes.
• You know I'm no good - Amy Winehouse
• Back to Black - Amy Winehouse
• Tears dry on their own - Amy Winehouse
• I fell in love with a dead boy - Antony and the Johnsons
• Deeper than love - Antony and the Johnsons
• Cripple and the Starfish - Antony and the Johnsons
• Someone New - Eskorbar feat. Heather Nova - Funkar alltid!
• Who is gonna meet me - Deportees
• Angel - Jack Johnson
• If i had eyes - Jack Johnson
• What you thought you need - Jack Johnson
• Hip-Hop saved my life - Lupe Fiasco
Hörde nog Amy på MTV precis när hon kom. Bytte kanal direkt. Plåtade Amy på Hultsfred-07 och tänkte inte mer på det. Sen lyssnade jag på henne någonstans och fastnade. Skön blandning på musiken. Jazz med en touch av reggae. Min stora fundering fortfarande är hur fan hon orkar bära den enorma hårmassan på den lilla kroppen, samt hur hennes byxor håller sig uppe. Kanske allt crack som fixar det.
Antony, Antony, Antony! Vilken man! Ju mer jag lyssnar på Cripple and the Starfish desto mer tycker jag om den. Detta är LaChapelle-bra i ljudväg. Och allt annat han gör är rent utav en samling med mästerverk. En man att se upp till.
Idag är det Hockey. Imorgon är det Hockey och ta mig fan på Söndag är det Hockey. Hoppas barnen är fåfänga nog och köper upp hela lagret med bilder så man blir lite lite rik på cupen.
Nu skall jag jobba!
All the best
L
tisdag, januari 29
London
"Everybody does mistakes, thats why they put razers on pencils."
Aye, leaving to London i one week... .. . . ..
Okey, you could say im freakin nervous, and you wouldnt have wrong...
Really nervous... I mean, i dont know a single thing of what might happen in London...
Will we find a person to interview? Will i get some good pictures?
For the future to know, and us to find out.
Wish me luck.
Aye, leaving to London i one week... .. . . ..
Okey, you could say im freakin nervous, and you wouldnt have wrong...
Really nervous... I mean, i dont know a single thing of what might happen in London...
Will we find a person to interview? Will i get some good pictures?
For the future to know, and us to find out.
Wish me luck.
söndag, januari 20
(!!!)
You remind me of an old guy in a pub having an epileptic fix when you dance, not in a bad way though.
söndag, januari 6
Final call
Tired, sitting in our "office" at the arena. Thinking about going down stairs to get a cookie. Or no, i just wanna get out of here... About 3 minuets and 10 seconds left of the third period... But after that i'll have to send some photos. Hope that'll go quick. Just want to go to my smulle...
lördag, december 22
Missing you, missing me
I don't know. I just feel bad. Our Christmas tree went outside the house since the needles just fell on the floor. My Christmas feeling just died. And on top of that! bloggspot.se went down, with all of my notes. Merry fucking Christmas... The text i wrote to my boyfriend is gone... It would have been much, much better if he never read it because then i could write a new one right now...But i told him to read it, so he did... For the first and the last time... I don't know, im just sad because i can't replace those things... like with photos, if you erase a photo, there's no get-back button...
I goggled on the word "missing" and i looked at the pictures of the word... And i found this site through there: http://www.fbi.gov/page2/may06/missing_kids052506.htm
It is so fucking scary, how can this many people just disappear?! I can't understand it.
And then i get bad feelings because im sitting here feeling shit about a fucking tree!?
There are people sitting in their houses with a missing family member, there were actually missing babies. I mean, how sick is that? I thought conscience were an predominantly feeling in peoples life, but hell no. People with that feeling should consider them selves happy. That is a feeling that are telling you that you are a human, a human who can feel how other people are feeling, or that you have done something wrong and its telling you to make up for it before its to late. That is a feeling we must treasure.
Love L
I goggled on the word "missing" and i looked at the pictures of the word... And i found this site through there: http://www.fbi.gov/page2/may06/missing_kids052506.htm
It is so fucking scary, how can this many people just disappear?! I can't understand it.
And then i get bad feelings because im sitting here feeling shit about a fucking tree!?
There are people sitting in their houses with a missing family member, there were actually missing babies. I mean, how sick is that? I thought conscience were an predominantly feeling in peoples life, but hell no. People with that feeling should consider them selves happy. That is a feeling that are telling you that you are a human, a human who can feel how other people are feeling, or that you have done something wrong and its telling you to make up for it before its to late. That is a feeling we must treasure.
Love L
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)