Kom och tänka på en ganska lustig sak som hände igår. Eller kanske snarare rolig. Jag och brorsan hade varit och spelat hockey, vi var på väg hem till honom för att lämna våra grejer och gå och handla fika. Efter att vi varit på affären och bara är några meter i från portdörren så brister jag ut i en skälvande skönsång, helt omedveten om hur högt jag egentligen sjunger.
Jag: ARE WE HUMANS!! OR ARE WE DANCERS!!
En tant vänder sig om halvt förfärad och förundrad
Tant: Oj! Jag tänkte, vad var det som lät, trodde det var någon som gäspade, hahaha.
Jag, bittert besviken över att min sång inte gjorde större intryck än en gäsp, skrattade bort det med brorsan... Och tanten.
Nu sitter jag här, funderar så det knakar, på om jag ska bleka tänderna eller inte. Det är ju trots allt en sak jag funderat på LÄNGE och övervägt att jag verkligen behöver göra. Men det var ju det där med pengar. Fick precis tillbaka 1000 kronor som jag lånat ut (och nästan glömt bort) så går jag inte på ett ut om jag unnar mig blekningen? Tänkte ju endå att detta skulle bli en månad då jag gör de där grejerna jag gått och funderat på. Eller så kanske jag väntar och ser hur mycket stålar jag har kvar tills efter tjejerna varit här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar