Dalmål och maxmål - Aaron Eklöf

Hell yeah. Ledig idag. Igår kväll så ramlade jag och Elin in på nöjesguidens "release" fest? för deras kommande nummer och där mötte vi Aaron. Det var trevligt. Men nog det enda vi lyckades åstadkomma där inne var att dricka en varsin öl, käka ett bröd och fastna på massa mingelbilder. Sen drog vi till max och åt. Det var trevligt.

L

"Det går över"

Känslan av att vara totalt meningslös och misslyckad är bland det värsta som finns. Känslan av att man sagt något som kan ha sårat eller gjort en person illa på något annat sätt är lika kvävande. Tror jag kände alla de känslorna när jag gick hem ifrån jobbet idag. Höll tårarna inne hela kungsgatan upp, fick kramp i halsen. När jag satte mig på tunnelbanan mot Hässelby så började snoret rinna ur näsan och tårarna började sakta men säkert tillsammans med en svidande huvudvärk att pulsera ur kroppen. Två stationer gick och en dam reser sig upp och går fram till mig och lägger handen på mitt knä. "Det går över" sen ler hon och går av tåget. Världen behöver fler om hon.

Jag har så jävla mycket problem i mitt huvud som säkert har fått en och en annan människa att känna sig kass. Jag har ett sånt massivt begär inom mig att jag vill vara bättre än alla på allt. Spelar ingen roll om det handlar om att bara vara människa eller om det handlar om yrkesmässiga saker. Jag floppar istället totalt. Måste sluta försöka så mycket. Jag har så bråttom med allt. Helst så vill jag ju bygga Rom innan jag fyller 20. Bara att börja inse faktum. Cheer upp för fan!

L

Stadsdjungeln

Jag fick inte så många förslag på Urban Jungle, men jag hann lista ut det själv. Så I Oh! Lets Go! Limpan ska vara med i en fototävling... får se hur bra det går... Hur som helst! Anna är tillbaka! Så mys!

Tell me...

Hur skulle ni tolka temat "Urban Jungle"?

Är det bara jag som missat det?

Jag brukar ju vara så uppdaterad på musik. Eller snarare brukade.
Innan jag flyttade hit och blev "busy". Men förr, när jag hade mer
fritid än va jag hade när jag var nyfödd, då var det bra.
Men Erik Hassle - Hurtful, har jag totalt missat, såklart har jag hört låten, men videon!?
Jag tycker videon är jävligt vacker. Men jag kan nog sätta en extra prick på min klimakterielista. Jag vart måttligt chockerad. Se hela här.

L

I want the truth

You can't handle the truth!Foto?

Efter jobbet idag så gled jag iväg med tunnelbanan mot Slussen och mötte upp underbara Daniel. Må vara en utav världens goaste människor. Vi kika i några schyssta secondhand butiker. Jag inhandlade en svart pälsmössa, har inte hunnit kolla hurvida äkta den är. En svart liten handväska. En vit blus? Och ett litet armband. Sweet. Daniel hitta en grymt snygg långärmad t-shirt på Filippa Ks sekondhand. Sen stack vi vidare till ett asmysigt ställe och käkade vegetarisk ekologisk buffé, den ni! Känner mig lagomt bohem. Men det var en grym dag. Behövdes. Tack Daniel.

Oh, sing with me

Kuk och fitta

Det är ganska komiskt hur vi talar om våra artiklar här på redaktionen "Mindre fitta" kan komma på tal när det skrivs en artikel om ekonomi. Eller som min gamla lärare sa till en utav mina dåvarande klasskompisar "Det ska vara mer kuk i annonsen!".
Bokstavligt talat? Kanske inte, men det är härligt.

L

Currygryta med gröna linser och ris

Sitter i redaktionens kök, måttligt bitter över att mitt storkok med mat smakar skit. Var redigt stolt när jag stod vid spisen, kastade i lite pinjenötter, kryddade lite extra med curry och kokade ris. Smakade så sjukt bra! Och nu, några dagar äldre, upptinad från frysen i mikron - tasting shit. Det enda som kryddar på denna lunch med mysfaktor är Eddie Vedders soundtrack till filmen Into the wild. Tänk att musik måste få maten att smaka bra också.

Klockan 23 på kvällen

Tunnelbanan. Grymt kul att sitta på när man är uttråkad. Hela hollywoods genresamling utspelar sig i ett och samma tåg. Från en 40-plusare som sitter och dirigerar symfoni orkestern till mystiska snubbar som sitter och klämmer svettigt på plåtlådor och som faktiskt får mig att hoppa av och ta nästa tåg. Nej, länge leve tunnelbanan.

Onsdag.

Jag vaknade upp med mitt ex här om dagen. Nej, inte bokstavligt talat. Ur en sexdröm. Kan ju tänkas trevligt att man vaknar upp utvilad efter att ha drömt en het sexdröm med en snygg kille. Men den gav mig nog mer ångest än något annat. De som står mig närmast och de som står lite längre ifrån har nog haft mig gråtandes vid axeln ett flertal gånger de senaste månaderna. När jag väl sagt att "nu känns det fan bra, jag har gått vidare" så dör jag så fort namnet kommer på tal. Det var bara flytten från Leksand, avståndet som ökat, som fick mig att tro att jag mådde bättre. Jag slapp bara se ansiktet som krossat mig varje dag. Ansiktet som pressat fram den största massa med kärlek som jag någonsin kunnat framkalla. Jag var blottad. Men det som fått mig att gå på glas under en lång tid. Och det som jag aldrig lyckats säga var att jag har krossat lika mycket. Jag kände det på mig under en sådan lång tid att saker och ting började lida, verkligen lida mot sitt slut. Jag gjorde alltid små och stora desperata saker som snarare stack ännu fler hål än läkte. Vad var jag, en vanlig människa som försökte utföra hjältedåd och omänskliga ting. Det är omöjligt att försöka få en människa att känna något. Jag tror nog bara att jag önskade att det vi en gång startat gick att få fart på igen. Hade tåget verkligen spårat ur? Vad hände med de där klossarna som håller saker och ting på plats? Var det inte det som vi brukar kalla kärlek? Det fick mig att tvivla så jävla hårt. Ifrågasätta allt. Och när jag trodde att jag väl var mogen att tala med dig om det så spårade det ur mer än någonsin. Jag skrev ett mail som jag länge och väl satt och spånade på. Det kanske funkade för tillfället. Men vårat samtal efter fick mig att anklaga dig mer och du svarade "allt är väll mitt fel". Det var du som bröt upp. Men oj, från den dagen så hatade jag mig själv så. Anklagade mig för allt som någonsin har hänt. Det var mitt fel att du kände dig instängd. Det var mitt fel att du måste skit. Det var mitt fel att du tappade dig själv. Var det mitt fel alltihopa? Var det jag som var felet? Var jag bara en bitter jävla kärring som fick människor att må dåligt? Jag lyckades stöta bort en person. Sen lyckades jag stöta bort dig. Det är klart att jag varje sekund, varje minut, varje dag hatade mig själv, för att jag var felet i allt. Och jag fick dig att känna att det var du som var felet. Redan när vi var tillsammans. Idiotiska påståenden. Ifrågasättningar. Varför gör du inte så längre. Varför vill du inte. Varför? Jag mådde dåligt. Du mådde dåligt. Allt blev en ond cirkel och vi bara grävde ner oss och grävde åt ett varsitt håll. Jag önskade jag var cynsk. Att jag kunde se vad felet var. Jag trodde att man lärde sig utav sina misstag? Gör man inte det? Varför begår man samma misstag om och om igen. Jämt. Jämt. Jämt. Jag gick runt och var bitter och arg på människor som inte gjorde mig något ont. Jag uppmuntrade dig till att umgås med dina vänner. Jag ville det så jävla mycket. Men jag gjorde och sa saker som säkerligen fick dig att tro motsattsen. Jag avskydde vissa du umgicks med. Du vet vilka. Jag tror bara att jag var så svartsjuk. Så jävla kär och trodde att jag kanske skulle förlora dig. Men jag visste att jag aldrig skulle förlora dig på det sättet endå. Det var bara så jag visade min kärlek till dig, visade den på ett sådant negativt sätt. Svartsjuka. Och vad är kärlek utan tillit? Jag trodde inte för en sekund att du skulle lämna mig. Aldrig någonsin. Jag var bara en människa med så oerhört många fördommar. Det är den typen utav människor som jag var då som får världen att framstå som arg och ensam. Du förlorade mycket utav det du växt upp med att älska. Joanna förstod precis. "Det skulle vara som att någon högg av mig mina händer så att jag aldrig igen skulle kunna måla". Varför förstår man saker så jävla väl när det är försent? Jag vill bara att du ska veta det. Jag klandrar dig inte. Du gjorde det som kändes bäst för dig och det är alltid det som är bäst. Och jag är så ledsen för allt jag sa om dina vänner. Jag hatade dem för de sade saker om mina vänner. Men fan. Folk säger så jävla mycket å andra sidan. Varför ska man gå runt och vara så jävla arg och bitter. Folk runtom blir ju bara likadana. Jag är glad. Glad att du mår bra nu. Men ledsen att jag inte fick vara med och uppleva det. Kanske våra vägar möts någon gång.

Linn

nyheter24.se

Ja. Det har varit en tuff kamp. Men idag lanserar vi Nyheter24.se med titeln "Nu utmanar vi aftonbladet". Cheferna sade till oss igår när vi satt i samlad trupp med en varsin Sleven bulle i handen "Vi kommer att skriva journalist historia". Då pirrade det till lite extra i magen. Det kommer att bli rejält tufft. Men jävlar vad kul det ska bli. Vi har i princip fött ett barn som vi skall uppfostra till en framgångsrik människa som skall etsa sig in i världshistorien. Eller som patrik sade "Vi har startat ett tåg som aldrig kommer att stanna".

Och öj ni! Det är Dolly Parton som har gjort I will always love you. Okej, jag är säkert sjukt efter. Men wow. Kvinnan är ju så sjukt bra. Synd dock att Whitney sjunker i mina ögon.

L

Chefens mamma

Chefens mamma var på kontoret och hälsade på idag. Jag blev presenterad "Det här är Linn, hon är en hockeyspelare ifrån lekand. Hon är bildredigerare, art director och fotograf". Det var ingen dålig titel :) gillar att jag är kategoriserad inom 3 yrken. Fett nice. Imorgon gäller det. DJ för första gången. Ska bli så SJUKT kul. Älskar mitt jobb. Saknar mina vänner/familj.

Linn

Amasing

http://www.onemotion.com/flash/spider/

Linnea Hummel, du hittar då allt!

13 September, Lördag

Jag kom försent till jobbet i morse. Försov mig. Helvetes mobil som inte ringer, eller gjorde den det? Hur som helst så måste jag skaffa mig en ny. Nu sitter jag på jobbet, ganska nöjd över att jag och Quetzala har gjort ett totalt förnedrande men så jävla rätt bildspel om Anders Eklund. May god let him burn i hell. Lyssnar på Mr. Oizo och Joel sitter bredvid mig och knapprar på tangentbordet, jobbar nog på en ny artikel. På onsdag så ska jag och Elin möjligtvis Aron Dj:a på en grym bar på Upplansdgatan, Odenplan. Knast i all ära. Min favorit utav de barer jag hunnit besöka än så länge. Ska bli så sjukt kul. En utav mina drömmar. Dock känner jag mer och mer att dagarna inte räcker till. Eller iallafall inte min lediga tid. Och den lediga tiden vill jag ju endå lägga på att förbereda saker till jobbet. Shit. Hello miss no life :) Men jag mår bra. Väldigt bra. Jobbet är grymt, mina jobbarkompisar och chefer ännu bättre. Jag trivs av att sluta jobbet, ta tunnelbanan, titta på människor och glömma bort att jag stirrar pinsamt mycket, komma hem, slå på teven för att se att Sex and the city har kört igång. Saker och ting blir bara bättre och bättre också. Man lär känna sina jobbarkompisar mer, man följer med dem ut på baren, käkar lunch, gör massa sådant. Det saknade jag en del i Leksand. Om man skulle äta lunch så blev det ett helt projekt som gärna skulle planeras flera dagar i förväg. Så är det när man lever många helt skilda liv. Saknar mina vänner otroligt.

Dove

"Talk to your children before the beauty industry does"
Dove

När jag är på jobbet så ägnar jag väldigt mycket tid till att leta runt överallt efter bilder och filmer.
Och jag kan nog vara ganska ensam här i världen när jag säger att jag faktiskt tycker om reklamer jävligt mycket. Ja, om man räknar bort dem som arbetar med det. Visst är det alltid extra jobbigt när man koller på ett program eller film som hela tiden avbryts utav samma gamla reklamer som har rullat i nån månad. Men när man ser en reklam för första gången. Jag gillar det. Hur som helst så har Dove blivit en hejare på att göra reklamer på den senaste tiden. Kanske med en aning dubbelmoral då de försöker bekämpa idealen och medias påverkan medan de själva är en produkt.
http://www.youtube.com/watch?v=epQlXXocLI4 Hur som helst. En jävligt bra reklam.

You stand above me

"Jaaaaaaaaaaaaaa!"
Linn Stålberg

Jag fick jobbet i Stockholm

Söndag.

”För att vara oersättlig, måste man alltid våga vara annorlunda”
Coco Chanel

Jag tänkte inleda detta blogginlägg med ett citat från ingen mindre än Coco Chanel. Alla har nog vid det här laget lagt märke till att det är inne att vara annorlunda. Om man sticker ut så mycket som möjligt så anses man vara cool och ha sin alldeles egna stil. Men som när som det blev modernt så föll halva befolkningen likt dominobrickor för trenden. Är man inte lika lättpåverkad som följer den trenden som att köpa den nya ryggurringade tröjan i randigt som alla har? Eller bara för att det är inne att ha rött till hösten så springer alla och köper en jacka från Byxshopen (som man egentligen inte har råd med) bara för att bli bekräftad. Föll man inte lika lätt på order då? Det är väll en större miss att våga anta sitt "rätta" jag när det väl blir lagligt? Och alla dessa människor som sitter och skriver och skriver och stör sig och stör sig på dessa tjejer som gärna springer på Gina Tricot och köper den där randiga tröjan bara för att alla andra har den. Men hur vet man säkert att de inte köper den bara för att de känner att den tröjan, den passar just dem. Det vet man lika lite som de som föll för trenden att vara annorlunda när den kom på tal. Folk har för mycket problem med att störa sig på hur andra lever sina liv än att leva sitt eget. Snacka om att låta som ett Halleluhja priest när jag sitter här i Rälta och inte lever mitt eget liv heller. Jag har för stora problem med att vilja börja leva det perfekt. Så jag väntar, och väntar, och väntar...

"Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och ge fan i vad folk tycker"
Gore Vidal

Och jag tycker som Vidal, människor får ha sina egna åsikter, man ska ge fan i vad andra tycker om dem. Men när skon väl klämmer så ska man likaså stå för vad man sagt.

Artist med Album
Kings Of Leon - Because Of The Times
Hot Hot Heat - Happiness Ltd.
The Delgados - Domestiques
Seabear - The Ghost That Carried Us Away
The Whitest Boy Alive - Dreams

För övrigt så har ItunesScenen detta att bjuda på ikväll.

Með suð í eyrum við spilum endalaust

"Fantasi är viktigare än kunskap"
Albert Einstein

Jag tänkte börja med att basera alla inlägg på citaten jag alltid inleder bloggen med. Denna gång har min blogg äran att startas upp med mitt absoluta favorit citat av Albert Einstein. Fantasi. Det ord och sätt som alltid hällt soppa i min tank i alla år. Men som har lika mycket dräpt mig som fått mig på fötter. Därmed är det svårt att finna en trygghet. En trygghet som aldrig försvinner. Kanske därför så oerhört många är kristna. För det är en trygghet. En bok fylld med text som berättar hur man ska leva och inte. Jag har min egna bibel i huvudet. Inte punkt på prick i en bok men den finns där någonstans. Inte fullt så säker och betryggad som en bibel är för en kristen. Men jag jobbar på det. Och kommer nog antagligen få göra det resten utav mitt liv också. Men jag är inte bitter över det. Göte har tänt brasan, sitter och kollar på OS och jag sitter här, skriver ett inlägg efter att jag tränat och ätit.

Tips!
Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust

Ha en trevlig dag.
Kärlek

Jesten piani Bartsa

Det finns personer i min stora familj som besitter bra respektive dåliga kunskaper inom engelska. Min pappa och min farmor är 2 som definitivt inte tillhör bra mappen. De som känner mig har förmodligen hört berättelsen om min och pappas resa till London för att fira jul. Men i måndags fick jag höra en liten historia om min farmor och hennes resa utomlands tillsammans med min faster, som jag tycker slår London resan med hästlängder. Farmor hade packat i en burk med Lingonsylt i sin resväska som skulle ligga med allt övrigt bagage i flygplanet. Farmor som var orolig över att Lingonsylten skulle expandera av trycket och gå sönder ville göra sig säker på sin sak och skulle försöka prata med flygvärdinnorna om saken. Nu när jag likaså besitter ett lika dåligt minne som min farmors Engelska minns jag inte hela historien men den slutade ungefär med att farmor säger följande:
- Lingonberry, Boom! Exlosion!!!
Ni kan ju tänka er vad flygvärdinnorna trodde att farmor sade. Hysteri bröt ut men allt lugnade sig senare med hjälp av några lite mer väl talande svenskar.

Helgen var helt fantastisk. Hoppas bara jag kan behålla de kontakter jag skapade.
Jag vill inte vara modig. Jag vill vara lycklig.

Guaranteed

Ju mer jag sitter här i Rälta och kollar på Sex and the city och äter Finn Crisp med ost och gurka så får det mig att ännu mer vilja åka här ifrån. Starta ett liv. Börja leva. Jag citerade en tanke förut för länge sen att hela livet väntar man på att man ska ta studenten för att börja leva, men man lever ju under tiden. Det är så svårt att leva som man lär, men det kanske är dags att börja? Livet är faktiskt kortare än vad man tror och en dag kan det vara över. På alla håll och kanter. Man måste börja leva och inte ta så lätt på allt som händer runt omkring. Känns som en enorm dubbelmoral genom att sitta här och skriva något sådant när jag är en hejjare på att ta lätt på saker och förstora upp myggbett. Men man lär väll slå klackarna i taket snart och som min syster säger "Man kanske ska sträcka på sig sa han som precis blivit hängd".

Torsdag

"An eye for eye only ends up making the whole world blind"

M.K. Gandhi

Jag har en vän som heter Linnea som alltid sysslar med dessa söta små funktioner och spel på internet. Hon och hennes pojkvän skulle nog också kunna fungera som världens bästa supporters vad gäller alla slags tv spel/spel för den delen, de har allt och kan allt. När jag som vanligt kikade igenom hennes uppdates på hennes bilddagbok där man ibland kan snappa upp ett och annat filmtips så snubblade jag över en länk som jag fann ganska underhållande.
För er som har kass musiksmak. Lyssna in er här! tr3tton.muxtape.com
Ni kommer bli som på nytt födda. Som en kristen skulle kalla det - Frälst. Som Wainwright skulle sjunga - Hallelujah!

För övrigt så kan ni ju likaså slänga en sväng på Linneas muxtape- ontheshortbus.muxtape.com

Jag kan inte komma på en sak som skulle vara pinsamare och värre än att traska in i sovrummet mitt under djungelakten utövad av ens föräldrar. Mina föräldrar har förövrigt varit skilda i kanske 5-6 år men min kära moder har gift om sig och pappa som beter sig som Harry Sanborn (Jack Nicholson) i Something's gotta give har ju bjudit på en hel del annat. Jag har aldrig traskat in under akten men jag har varit kung på att ringa på helt fel (Rätt!!) tillfälle och störa, avbryta, förlänga - you name it, det hela. Ja, jag vet, de är vuxna och klart som fan alla knullar. Men ämnet är och kommer alltid att förbli känsligt. Min mamma är ju faktiskt oskuld.

Moonshiner

"We choose our joys and sorrows long before we experience them"
Kahlil Gibran

Jag känner mig som ett kadaver på hjul. Efter varje hockeyträning som pågår i 1,5-2 timmar så måste jag ta mig på inlines 16,4 km till Rälta för att någon valde att placera den där satanist byn mitt i ingenstans (bra träning dock!). Men under min trip så blir jag svärmad likt en död oxe på savannen utav tusentals flugor. Jag försöker irriterat vifta bort dem och samtidigt så lyckas alltid en bil köra förbi och får lov att tvärsvänga in på fel sida av vägen för att inte få en stav i rutan. Hur som helst så packade min mor och hennes gubbe ned trangliaköket, kaffe, sovsäckar, tält etc på motorcykeln och börna iväg på en romantisk tältningskväll. Återkommer imorgon. Det återlämnar huset till mig och Joanna som för tillfället kollar på girlisious och trots att jag googlade och wikipedia Robin Antin som är programledare så vill jag fortfarande inte tro att kvinnan är en kvinna. Det är en man! Punkt slut.
"There is no pain so great as the memory of joy in present grief"
Aeschylus

Over 'fore it started

Jag är nog i top klass på pms. Skulle kunna döda någon. Det beror nog inte helt och hållet på pms. Jag blir bara irriterad på allt och alla när jag inte trivs. Bandy idag på träningen. Ninen släpper alltid av mig vid Åkersbodarna sen åker jag inlines hem där ifrån. Ninen är på Roadtrip nu. Så jag tänkte åka inlines ifrån Leksand. Önska mig lycka till.

Better not look down

"För mig är Gud inget annat än ett uttryck för och produkt av människans svagheter"
- Albert Einstein

Tankar, namn, minnen, det är många saker man önskar att man helt enkelt kunde radera ur sin existens. Saker man tror att man klarat av så bra. Men det där skenet lyckas alltid bedra. Man är så jävla grundlurad.

Parasit. Du äter upp mig inifrån. En klåda vid myggbettet som återkommer varje gång man rör vid det. Jag är stabil. Jag måste bara komma hem till mitt hem, till mitt liv, till min nya start. Jag behöver det.

Naked as we came

"How on earth can we live together"
Unknown

Eyes wide open. Wide open. Jag är så nervös för det besked som väntas komma inom ca 2 veckor. 2 veckor - 14 dagar - 336 timmar - 20 160 minuter utav outhärdlig nervositet. Trots att jag är mer nervös än någonsin, eller kanske inte, så låter jag bli mina naglar. Har inte sett dem så här långa på väldigt länge. Något att vara stolt över kanske, eller kanske inte när jag kikar närmare på de blödande nagelbanden. Fan. Jag var till läkaren för några veckor sedan. Bad om en remiss till en operation. En operation som kommer ta bort min skelning. Jag skelar ganska väl när jag är full, när jag är trött eller liknande tillstånd. Men igår så kom en vän till min bror fram till mig och sade "Linn, jag måste prata med dig om en viktig sak, som kommer bli ett stort misstag i ditt liv, du kan inte operera bortdin skelning, det är du, det är en del utav din personlighet, det är Linn". Och det var inte första gången jag hörde det. En utav mina nära vänner sade likadant. Så då var frågan, ska jag eller ska jag inte operera mig. Jag vill göra det för att jag känner att jag alltid, hela mitt glasögonfria liv, har gått och gömt mig bakom min lugg som jag alltid har bevarat alldeles för lång bara för att kunna gömma mig. Den som finner ett kort där jag ser rakt in i kameran borde få medalj, för det finns inget. Jag har med all min makt försökt att dölja min skelning då jag till stor del skäms över den. Men vad gör man när det kommer människor till mig och säger så. Fruktansvärt sött tycker jag. Men mamma sade sen att jag borde göra som jag känner, jag kommer ju antagligen inte förändras som person. Men det är ju alltid småsaker som sätter sin personliga prägel på personer. Som den där tjejen i Top Model som ville spara sin enorma glugg mellan tänderna för att det var Hon. Jag är förvirrad. Och måste nog tänka en hel del.

Min bror var här i helgen för att delta i det årliga Ullvi cup. Fan. Vilket enormt underbart gäng. Alla är så sjukt skönt skruvade i huvudet. För er som har min Facebook, kika på bilderna där, och för er som inte har min Facebook - Skaffa den. Det är värt det ;)

Take care

When did your heart go missing

"I hope people realise that there is a brain underneath the hair and a heart underneath the boobs"
Dolly Parton


Jag känner mig gammal. Inte för att jag får regelbundna klimakteriesvettningar eller att min tip top ålder är 25 ute på krogen utan för att om jag hade en pojkvän som skulle vilja köpa en soffa med mig så skulle jag känna det som början på ett fantastiskt liv tillsammans. En soffa. En mjuk och skön IKEA soffa i bäscht. Soffan, människans bästa vän och trognaste kompanjon. Man kinesar i den, man har sex i den, man äter i den, man spiller vin i den, man köper nya kuddar till den. Den följer med en från hem till hem och är alltid lika trogen och inbjudande. Det är snudd på känslan om killen skulle fråga om vi skulle köpa ett hus ihop. Och om man skulle stöta på den hemska tanken att separera så kommer man stå där i vardagsrummet och bråka om vem som ska få ta soffan. Barnet man fött upp tillsammans. Soffan som har fungerat som ett biktbås under alla år, månader, dagar, minuter och sekunder. Alla de tårar som har blekt det ekologiska bomullstyget. Soffan. Ett stort steg frammåt, eller i vissa fall bakåt.

at least we tried

Grannar

Ett ord säger mer än tusen bilder, men 1 bild säger mer än tusen ord.

Igår var jag på intervju för ett jobb som bildredaktör. Shoot me. Jag vill verkligen ha det jobbet. Men jag ska inte säga så. Allt som jag verkligen verkligen vill ha har alltid en tendens att glida ur mina fingrar. Jag ska bara vara tyst. Inte tänka. Inte säga. Inte se. Se mina små sagor som jag skapar kring mina förhoppningar. Dessa sagor som man aldrig kan stämpla säkerhet på. Säkerheten är det viktigaste.

Men jag kan inte sluta se de där sagorna endå... De gör mig så himla glad. För stunden är det så underbart. Det jobbiga är att det alltid slutar när jag kommer tillbaks till verkligheten. Min verklighet knäpper med sina fingrar och jag vaknar upp. Till det vardagsrum jag sitter i nu. I denna oranga manschester(?) soffa. Med Otto nedanför, drömmandes om grannens tik.

!?

Okej, idag fick jag det skriftligt poängterat att det är enbart jag och jag ensam som bär ansvaret för kontakten mellan mig och mina vänner. Om inte jag hör av mig så bryr jag mig inte om dem och vill inte längre ha dem som vänner. Skönt. Skönt att höra.