Så många gånger som jag förbannat alla orutinerade fyllon som jag möter på morgonen respektive kvällen till och från jobbet. Ja, det har varit många gånger. Endå så stod jag där på stureplan och förgyllde Sturegallerians julpyntade fasad med vad som såg ut att vara smirnoff, öl, saffransris och lite sallad. Dumma, dumma mig. Väl inne på festen så sitter jag på toaletten, mellan kväljningarna, så ringer jag 118 118 för att få nummret till den kvinna som står utanför dörren. Malin. De hade inte nummret. Fan. Hur ska jag kunna resa på mig nu då.
Jag sitter kvar i 20 minuter till. Mitt konstanta medvetande lyckades få mig på fötter. Trots att hela världen sprang maraton runt mitt huvud.
Jag: Malin, jag vill hem.
Malin: Men gumman!
Jag: Jag måste spy.
Chefen: Hihi okej, inte här bara, kom så går vi ut och gör det.
Next thing i know så står Gustav, Patrik (chefen), Malin, Peder och skriker på en taxi. Jag däckar i taxin och kommer hem mer eller mindre död.
Ikväll väntar bio med Fred som är på besök i från Leksand. Popcorn mys och Madagaskar 2.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahaha äntligen limpan! så de ska vara, personalfest bra som fan!;) se hur de går för mig nästa vecka lördag då, när vi ska ha personalfest höhö
Skicka en kommentar