Plockade upp hårddisken. Skulle ta fram ett foto på mig själv utav de få jag har. Men jag sitter bara och scrollar upp och ned i listan som består av 161 mappar fyllda med foton. När jag sitter här och kollar på namnen jag givit mapparna så kan jag inte frånse stöten i hjärtat då jag inser att 2008 är det år då jag förlorat så himla mycket. För att inte tala om de fotografier jag tog när jag och min vän åkte till England för att göra ett projekt om missbrukare. De bilderna. Jag inser nu att de låg på datorn som kraschade. De måste ligga någonstans. Jag kan inte hitta dem. Fan va ont det gör.

Fruktansvärt värdelöst.